Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIKVADRATISK bi3~kvadra2tisk, ngn gg 1040, adj.
Etymologi
[jfr t. biquadratisch, eng. biquadratic, äfvensom fr. bicarré; se BI-, prefix2]
(numera föga br.) mat. adj. till BIKVADRAT. Pfeiffer (1837). — särsk.
1) innehållande en l. flera storheter i fjärde digniteten. Man har för sed att kalla dessa (dvs. ekvationer af fjärde graden) Biqvadratiska eqvationer. Björling Alg. 1: 134 (1849, 1861). Björkman (1889).
2) i uttr. bikvadratisk rot, fjärde rot; jfr BIKVADRAT-ROT. Dalin (1850). Björkman (1889).

 

Spalt B 2510 band 4, 1909

Webbansvarig