Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGÖRA bi3~2ra l. 2r-, n.; best. -at.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
bigöromål; jfr BIARBETE 1, BIGÄRNING, sbst.1 En hygglig biljettförsäljare, som väl egentligen också var kypare .. men hade åtagit sig detta bigöra. Almqvist Pal. 13 (1838). Egen brefskrifning var för en sådan herre (som en furste på 1700:talet) en nödfallsutväg eller ett bigöra af flyktig och underordnad vikt. Hjärne K. XII 5 (1902).

 

Spalt B 2491 band 4, 1909

Webbansvarig