Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BEVÄRNING bevæ4rniŋ l. 032, i bet. 1 o. 2 r. l. f., i bet. 3 m.; best. -en; pl. (i bet. 3) -ar.
(numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) vbalsbst. till BEVÄRA, v.1 — särsk.
1) (†) = BEVÄRING 2. Instr. f. regementsskr. 1733, § 25. Fästningarne förföllo, och deras bevärning felades ofta. Schönberg Bref 2: 271 (1778).
2) = BEVÄRING 3.
3) = BEVÄRING 4.
Ssg (till 2 l. 3): BEVÄRNINGS-GOSSE030~20. beväringsgosse. En sorgelig visa om tränne bevärningsgossar. Bondeson Visb. 2: 120 (i visa fr. c. 1868).

 

Spalt B 2360 band 4, 1908

Webbansvarig