Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESÖNDRA, v. vbalsbst. -ING (se d. o.).
Ordformer
(-syndra G. I:s reg. 2: 99 (1525); -sundra G. I:s reg. 2: 186 (1525))
Etymologi
[fsv. besyndra, kanske af ett ej uppvisadt mnt. besunderen; jfr ä. d. besyndren, söndring, mnl. besonderen, afsöndra, afskilja m. m., mht. besundern, afsöndra, skilja; se BE- o. SÖNDRA]
(†) söndra, skilja, aflägsna. Han (ville) oss tiil noghen twedrect .. besyndhra j fraa thet forbwndt som emellan thenne iij riichen och the wendiske stæder endrecteliga bleff beleffuadt. G. I:s reg. 2: 99 (1525). The wilia besundhra waara throo tienere oss j fraa. Därs. 186.

 

Spalt B 1886 band 3, 1906

Webbansvarig