Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESVASSAD, p. adj.
Ordformer
(-swatzat Fosz)
Etymologi
[efter ä. t. beschwatzt, beschwätzt; se BE- o. SVASSA; med afs. på den aktiva bet. jfr BELÄST, BEREST o. d.]
(†) talför, munvig. Ty all Rätt ligger i föracht (dvs. föraktas), / Ther .. / Beswatzat Procurator mång, / Vphåller Öfwerheters prång (dvs. ståt). Fosz 339 (1621). (De katolska församlingarnas ledande män) leya .. en (fastlagspredikant) som är wel beswassat, och är full medh Pusser och Skalckheet, och kan förtälia thet som the gerna höra wilia. Laurelius Albanus 206 (1663). [jfr ä. t. wohl beschwätzt, wohlbeschwatzt]

 

Spalt B 1791 band 3, 1906

Webbansvarig