Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESTÖRTENHET, f.
Etymologi
[jfr t. bestürztheit; med afs. på -en- jfr BESKAFFENHET o. d. (se Tamm Avledn.-änd. hos sbst. 10 (1897)); jfr äfv. HÄPENHET]
(†)
a) bestörtning (se d. o. a). Vid et sådant dunderslag kunde Biskoparne omöjeligen dölja sin bestörtenhet. Celsius G. I 351 (1746, 1792). K. A. Ehrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 220.
b) = BESTÖRTNING b. Æneas häpen blir, Achates likaså: / Frögd och bestörtenhet dem intar både två (öfver att återse sina kamrater). Celsius Virg. Æn. 19 (1762).

 

Spalt B 1780 band 3, 1906

Webbansvarig