Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESTÅ bestå4 (bestå´ Weste), v. -står, -stod, -stodo, -stått, -stådd; l. BESTÅNDA beston4da, i Sveal. äfv. 032, v. -stånden; se för öfr. STÅ(NDA). vbalsbst. -STÅENDE, -STÅNDELSE (se d. o.); jfr BESTÅND. Anm. Med undantag för p. pr. i adjektivisk anv. i bet. I 5 a γ samt för den äfv. i annan anv., företrädesvis i bet. I 5, förekommande, nu arkaistiskt färgade förb. blifva (varda) beståndande användas former af bestånda numera hufvudsakligen bl. ngn gg i poesi l. högre stil (exempel på inf. finnas under I 5 a, b, c samt II 1 anm.). Pr. konj., som föga brukas, lyder emellertid hellre bestånde (exempel under I 5 a) än bestå, hvilken senare form föreligger i två språkprof under I 5 a β, på det ena stället i rim. P. pf. förekommer sällan utom i bet. II 6 b. I denna bet. (liksom öfver hufvud i bet. II 6) användes numera alltid formen bestådd, i ä. tid därjämte bestånden (uppvisad i bet. II 6 b β). Den sistnämnda formen föredrages afgjordt i bet. II 1. I sup. har endast formen bestått anträffats.
Ordformer
(bo- N. Av. 10 jan. 1656, nr 2, s. 2 (: bostodo, möjl. tryckfel))
Etymologi
[fsv. bestanda, besta, liksom d. bestaa efter mnt. bestan; jfr mnl. bestaen, holl. bestaan, t. bestehen; se BE- o. STÅ; jfr äfv. lat. constare, som sannol. i de intr. anv. delvis påverkat ordets, till största delen på utländsk botten försiggångna, bet.-utveckling]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. intr.
1) stå (i eg. bet.).
2) stå stilla, icke förflytta sig. 3) icke aflägsnas l. bortröjas.
4) ej föranleda ngn åtgärd, ej komma till verkställighet o. d., hvila, anstå; härunder låta bestå, låta vara l. anstå l. bero (a).
5) stå sig; bibehålla sig, äga bestånd (a); hålla sig uppe, slå sig fram (b); hålla stånd (c); befinnas tillfredsställande, hålla profvet (d); vara ståndaktig, framhärda (e); med prep. med: vara förenlig med (f); sträcka sig, nå (g); existera, finnas (till) (h); — härunder bestående, beståndande i adjektivisk anv. (a γ, h α), bestå för, inför (c β, d β), bestå med skam(men), ära(n) (d γ β’), bestå vid l. (en mening, fordran o. d.; e β).
6) basera sig (på; a); hafva sin rot l. ligga (i; b); bero (på; c, d); härunder bestå på l. af sig själf (d slutet).
7) befinna sig l. ligga l. hvila l. sitta (ngnstädes); med saksubj. 8) stå l. befinna sig (i ett läge l. tillstånd).
9) om strid, val o. d.: stå, äga rum.
10) med af prep. i l. af inledd bestämning som angifver innebörd (a) l. beståndsdelar l. ämne (b).
II. tr.
1) hålla stånd mot (ngn; a); stå sig i (en strid; b α), vid (ett prof; b β); utstå, genomgå (c).
2) förestå, sköta; stå ut med.
3) stå fast vid, icke frångå (a); stå för, taga risken af (b); erkänna ss. för sig bindande (c); bevisa, styrka, bekräfta (d); påstå (e).
4) tillstå, erkänna; bekänna.
5) medgifva, tillåta.
6) stå för (utgift), betala, bestrida, bekosta (a); bevilja (lön, ersättning; b); skänka, anslå åt, släppa till (c); bjuda på, spendera (d); refl.: kosta på sig (e); dep.: vankas (f); — härunder bestå (ngt) på ngn (c α, d α), bestå (ngn) på ngt (d β), bestå ngn med ngt (c β), bestå sig ngt (e α) l. med ngt (e β).
I. intr.
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) stå (i eg. bet.). Hon (dvs. lyckan) består vppå itt hiul, / Och kan snarliga hwelfwa omkull. Brasck Ty. kr. E 3 a (1649).
2) [jfr ä. d. de danske nøddis til at bliffue bestaaendis paa en sted, mnl. wat sullen wi hier langer bestaen? ä. t. sie blieben aus schrecken bestehen] (†) stå stilla, icke förflytta sig, icke aflägsna sig; anträffadt bl. i uttr. blifva bestående(s) l. beståndande(s), stanna; blifva stående; stanna kvar l. stå kvar (på ett ställe l. i en ställning). Stiernan som the seedt hadhe j österlanden, gick för them, så lenge hon kom och bleff beståndandes offuer ther barnet war. Mat. 2: 9 (Bib. 1541; NT 1526: stondandes). Schroderus Liv. 812 (1626). Jacob de La Gardie och .. Gabriel Bengtsson (ställde sig) på wenstra sidan om Hennes M:tt. hwilko och der blefwo beståndendes till den act på RikzSalen tog en ända. RARP 2: 100 (1634); jfr 1. (Fienden) är .. om natten uthi dett positur bleffven bestående. Oxenst. brefv. 8: 375 (1642). A. L. Lewenhaupt (1718) hos Quennerstedt Karol. krig. dagb. 2: 252.
3) (†) icke förflyttas l. aflägsnas l. borttagas l. undanröjas, stå kvar; stanna; med saksubj.; anträffadt bl. i uttr. blifva bestående(s) l. beståndande(s) samt [jfr fsv. wndhantaghne sancti stephani kyrkio som bleff bestanden] blifva bestånden (jfr emellertid citatet från Leopold under 5 a). RA 1: 192 (1533: beståndendes). Regementet bleff intet beståendes i en slächt, uhtan kom ifrån den ene til dhen andre. Rudbeckius Kon. reg. 487 (1620). Hertigen .. (erbjuder sig att) omkull rijfue alltt hvadh befästadh är vedh samme huus (dvs. fästningar), allenest att våhningerne (dvs. boningshusen) måge bestående blifue. Oxenst. brefv. 5: 414 (1626). (Om) det Ordet (evärdlig) skall der vtj (dvs. i regeringsformen) blifwa beståendes. RARP 2: 72 (1634). Warsow warder, så myckit som Fortificationen widhkommer, demolerat, och skole allenast några fåå Hws beståndne blifwa. N. Av. 11 sept. 1656, nr 1, s. 4.
4) (†) eg. stå l. förblifva orörd l. orubbad l. oförändrad; ej föranleda ngn åtgärd l. ngra åtgärder, ej blifva föremål för behandling l. tagen i anspråk, ej komma till verkställighet o. d.
a) i uttr. låta bestå.
α) [jfr fsv. thu stil thin ordh lath thz besta, ä. d. ieg kand oc bære mit mødom med ære oc lade giften bestaa] låta vara, låta bli; icke bry sig om l. bekymra sig om; afstå från, uppgifva; afhålla sig från, icke befatta sig med; lämna å sido, åsidosätta; upphöra med; ofta med prep. med. I gören tijende aff mynto, dill, och kwmin, och läten bestå thet som swårare är j laghen, som är domen och barmhertogheten och troona. Mat. 23: 23 (NT 1526; öfv. 1883: hafven låtit fara). Gör wel och lät alt ondt bestå. Ps. 1536, s. 36. Skole wij dragha til Ramoth j Gilead til at strijdha, eller skole wij läta thet bestå? 1 Kon. 22: 15 (Bib. 1541; öfv. 1904: afstå därifrån). Mattheus .. lät allan sin handel bestå (dvs. öfvergaf helt sin syssla). L. Petri 3 Post. 117 b (1555). Medh sådant taal låter bestå, / Eller j skolen slängiar få. Messenius Swanh. 36 (1613). The måste låta thetta sitt dårachtiga företagande .. beståå. Phrygius Him. lif. 73 (1615; med afs. på tornbyggnaden i Babel). Doch haffua the äldste Fäder låtit bestå för sådant mörkt taal skul thenna Booken förklara. Baazius Upp. A 3 b (1629). Det godz som Köpmannen (i Hälsingfors) införskrifwer .. hemptas (till största delen) ifrå Stockholm och Räffle (dvs. Reval), och blifuer sedan så stegrat, at Lantmannen för des dyrheet skull måst låta det beståå. HSH 31: 475 (1662). Aldenstund jag .. hade bleck, pennor och papper, skref jag, så länge det varade, flitigt och noga up, hvad mig händt ..; men när det begynte brista, måste jag dermed låta bestå. De Foë Rob. Cr. 62 (1752, 1772). — särsk.
α’) [jfr ä. d. her lader ieg bestaae den ottend’ himmel præctig] i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: (med tystnad) förbigå, lämna oomtalad, ej yttra sig om, ej upptaga till behandling. Alt annat låter iagh beståå / Allenast wil iagh röra / Om fyra ting, och them altså / Här korteligen fram föra. Polit. vis. 176 (1560). Man låter thet bestå medh hwadh flijt, oförtrutenheet och troheet han (dvs. David) wachtade sin Faders Fåår. Rudbeckius Starcke C 7 b (1624).
β’) [jfr motsv. anv. i fsv. samt ä. d. ride- oc rømningsbreve maa den, som forfølger sagen, lade paa siuff aars tid bestaa] för tillfället låta vara, låta anstå, uppskjuta, vänta med. Lathe wij bestå med the ärandhe til tess wij ther sielffue komme. G. I:s reg. 6: 271 (1529). Therfore må j än nu lathe bestaa, att sälie ther något aff. Därs. 10: 322 (1535). Thet (var) rådeligast att låta bestå med archiebisps valet. RA 3: 39 (1593). Befans gott att låta henne (dvs. denna sak) bestå, till dess samptlige Regeringen kommo tillstädes. RP 8: 302 (1640). Om det icke ville hjelpa, skulle man låta bestå til en annan tid. Celsius G. I 365 (1746, 1792).
β) låta (det) bero l. stanna (vid) l. vara nog (med ngt); i sht med prep. vid l. med. Ändoch .. flere Sententier (kunde) .. warde förtalde och tilhope dragne, Så wil man dochlijkwäl widh thesse företalde thet late bestå. Carl IX Bevis G 1 a (1604). Jagh viste vääl meer framföra, / Doch låter iagh nu beståå. U. Hiärne Vitt. 77 (c. 1665). Man kan intet utan vidlöftighet upräkna allesamman (avancemangen), vil derföre låta bestå med några de förnämsta. Nordberg 2: 60 (1740). Den äkta lärdomen insupa de ganska sällan, utan låta allt bestå vid pedantiskt gräl (dvs. hårklyfverier) och logiska sophismer. Kexél 2: 100 (c. 1780).
b) [jfr ä. d. sagen bleff her bestandende swa lengæ, at Danmarckes raad haffde utoffuerwegt] med saksubj.: hvila, anstå; icke komma till utförande l. verkställighet. Därföre begärede vij, att de samme (fredspunkter som voro föremål för underhandling) motte på någre få dagar blijffua beståendhe. A. Oxenstierna Skr. 1: 65 (1612). Så att denne trätta och disputation måtte bestå och hvila i deeres May:ters liifztijd. Därs. 2: 100 (1612). Prästerskapet (lade) .. een supplication inn, att dhe, som wore af främmande Religion, skulle wara obligerade att gåå i wåre kyrkior ..; finge fuller till swars att dhe skulle det göra, men är blifwit bestående. RARP V. 1: 202 (1654).
c) [jfr ä. d. lad det nu bestaa sig, at tale om, huad du est] refl.: lämnas därhän. Thet består sigh, huadh tu kan få igen. L. Petri Dial. om mess. 11 b (1542).
Anm. I följ. språkprof måste ordet betyda: dröja l. vänta (med ngt), såvida ej bestå står felaktigt för låta bestå. Effther ther icke mer är giordt till saken med .. Stocholms Slotz bygningh, Dherföre må tw nw ther medh bestå i thenne Sommer. Hist. bibl. 1: 197 (1572).
5) (i sht i skriftspr.) stå sig, bibehålla sig, hålla stånd, stå fast; existera.
a) [jfr fsv. wart rike kan ey beesta, d. saa længe historiens minde bestaar o. motsv. anv. i t.; jfr äfv. lat. dum sanitas constabit] i allm.: stå fast oförsvagad l. orubbad l. obruten o. d.; bibehålla sig i oförändradt skick, blifva vid makt, icke vara underkastad växling l. förfall l. undergång; (fortfarande) äga bestånd l. varaktighet, vara; stå sig, hålla sig; numera i sht med (mer l. mindre) abstrakt subj. Oppaa thet At frwe klösteriit i Vretta Tess baater (dvs. dess bättre) maa bliffue bygd Oc bestondande. G. I:s reg. 1: 150 (1523). Säter nw satanas sich vppe moot sich sielff, och är syndrat, thå kan han icke bliffua beståndandes, vtan thet är thå vthe medh honom. Mark. 3: 26 (NT 1526). Alt thet som Gudh gör, thet beståår altijdh. Pred. 3: 14 (Bib. 1541; öfv. 1904: skall förblifva evinnerligen). Är thet nu så, at Satan driffuer Satan vth, .. Huru bliffuer tå hans Rike beståndandes? Mat. 12: 26 (Bib. 1541; NT 1526: ståndandes). Sanning består, när lögn förgår. Grubb 709 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 78 (1865). Utan ordning kan ingenting bestå. Dalin Hist. 1: 197 (1747). Att med tänkesättens förmildring låta grymheten .. bestå i Lagarne, kan .. vara vådligt. Leopold 3: 256 (1799, 1816); jfr 3. (Sjön) skickar drickbart vatten till Rom, genom en aqueduct, som ännu består. Atterbom Minnen 402 (1818). Guds ord och löfte skall bestå. Ps. 1819, 124: 4. Därs. 279: 1. Det är ju allt fåfänglighet och sken, det är ju ingenting, som består här nere (på jorden). Tegnér 4: 14 (c. 1825). Och så kom man in i en kammare, der väggarna voro försedda med svinlädertapeter, med tryckta guldblommor på. ”Förgyllning förgår, men svinläder består” sade väggarna. Andersen S. sag. 465 (1850; d. forgyldning forgaar, men svinelæder bestaar). Guds kyrka! fast bestånde du. Runeberg 4: 85 (1857). Det ädla beståndande blifve, / Det falska må ramla i grus! Östergren N. dikt. 132 (1873, 1879). Den tid, under hvilken det ny-babyloniska riket bestod. E. H. Tegnér i UVTF 12: 92 (1875). ”Mitt kloster alltid skall bestånda”, / sa’ priorn med belåten blick. Jensen Böhm. diktn. 108 (1894). De tänka, att deras hus skola bestå evinnerligen. Psalt. 49: 12 (öfv. 1904). — särsk.
α) (†) refl.: stå sig, reda sig; hålla sig. Wij wilie godh rådh finna vppå, / At saken skal sigh wäl bestå. Gevaliensis Jos. 12 (1601). Man .. må (väl) undra på, att de (dvs. cederbjälkarna) ändå kunnat bestå sig så många år bårt åt. Eneman Resa 2: 140 (1712). Stridzberg Åkerbr. 9 (1727).
β) om öfverenskommelse, beslut, köp o. d.: förblifva giltig; icke gå tillbaka; i sht i förb. blifva bestående l. beståndande. Om then dagtingan som konung Karl giordt hade, motte bliffua beståndandes. O. Petri Kr. 235 (c. 1540). Besluter itt rådh, och ther warde intet aff, talens widh, och thet bestå intet. Jes. 8: 10 (Bib. 1541). Thet byte the sig emillan giort hafwe må blifwe bestående. G. I:s reg. 18: 14 (1546). Botin Hem. 2: 208 (1756, 1789). Så länge jorden gör ännu sin dans kring solen, / .. så länge, Nore, vårt förbund bestå! Tegnér 2: 131 (1814). De köp, som skett för reda penningar, skulle blifva beståndande. Carlson Hist. 3: 270 (1874).
γ) i p. pr. bestående l. (i sht förr) beståndande i (mer l. mindre) adjektivisk anv.: som bibehåller sig l. äger bestånd, förblifvande, varaktig; konstant, oföränderlig. Tessin Bref 2: 298 (1755: beståndande). Hvad är det beståndande i denna ständiga omvexling? Tegnér 4: 135 (1825). Att organismens materiella substrat icke är beståndande, utan beständigt ombytes, .. är en numera allmänt antagen physiologisk sats. Hwasser Sm. skr. 1: 345 (1839). År efter annat är (det) en bestående regel, att flere hustrur utvandra än gifte män. Sv. alm. 1881, s. 54. Nordiska museet .. har blifvit en kulturskapelse af beståndande värde. VL 1898, nr 245, s. 2. Tegnérs och hans samtidas humanism hade dock med alla brister ett för all tid bestående värde. Schwartz Tegnér 129 (1903). — särsk.
α’) tekn. Gjutformarne äro antingen a) förlorade, hvilka blott en enda gång kunna begagnas, .. eller b) beståndande, som kunna uthålla flere, eller ganska många, gjutningar. Almroth Karmarsch 83 (1838).
β’) (†) som räcker l. varar ngn längre tid, långvarig, permanent. Om hon (dvs. denna fejd) skall bliffua någhet Longuarig eller beståndandis. G. I:s reg. 8: 255 (1533).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl. samt t. bei solchen preisen kann der kaufmann nicht bestehen] (numera föga br.) i ekonomiskt (l. socialt o. d.) afs. hålla uppe sin ställning; slå sig ut l. fram, reda sig; existera, lefva; hålla sig uppe, ej duka under; stå sig. Ridderskapet (i Estland) kan inthet beståå uthan een staad. RP 8: 197 (1640). Nu kan jag ej bestå utan någon stor Herres eller Frus nåd och beskydd. Dalin Arg. 2: 190 (1734, 1754). (Invånarna i Viken) sade sig icke kunna bestå, om Konungarne ej gjorde fred mellan sig. Strinnholm Hist. 1: 390 (1834). Qvinnan skall lära sig skicklighet till utförande af alla yrken, dem hon kan sköta, på det att hon ock .. må kunna bestå genom sitt arbete. Almqvist Arb. ära 6 (1839). Fabrikanter hafva sjelfva medgifvit, att de kunna bestå med den skyddstull, som förslaget innehåller. Tiden 1848, nr 139, s. 3. Hagberg Shaksp. 5: 340 (1848: bestånda, i vers). — särsk.
α) [jfr ä. d. adskillige havde haft gaarden i fæste uden at kunne bestaa sig derved] (†) refl.: stå sig, reda sig. Oxenst. brefv. 5: 29 (1613). I Österbotn .. haa (postbönderna) nu allenast någre andre små frijheeter, der med dhe inthet kunne bestå sigh. RARP V. 2: 53 (1655). Upstäderne .. bestodo sig den tiden långt bättre, än Sjöstäderna. Sthms stads cal. 1766, s. 17. Växiö domk. akt. 1799, nr 245.
β) (†) med prep. af l. : existera på, uppehålla sig af; upprätthållas medelst. Vele vij haffva städer, så moste dee bestå anten på handell eller på handvärcker. RP 6: 348 (1636). Samma Kyrckia Består af så myckit ringare medel, Såsom för några åhr sedan dhen samma af Tiufwar, alla dess medel, Blefwo beröfwade. Växiö domk. akt. 1696, nr 511. Få länder kunna bestå endast af inhemska Varor. Widegren (1788).
γ) (†) stå sig l. vara betjänt (med ngt); med prep. med. Oss synes lijkast wara, .. att them (dvs. knektarna) gåffues någet groofft cläde på kroppen, och minne (dvs. mindre) till peninger, Ter bestode the effter wårt betenckende best med. G. I:s reg. 16: 767 (1544).
c) [jfr mnt. greue Alf blef mit den sinen bestande, t. im kampfe bestehen] hålla stånd (mot anfall l. angrepp), afgå med seger, ej blifva besegrad l. kufvad l. slagen, ej duka under (i yttre l. inre strid l. kamp), stå sig, reda sig; numera utom i β o. γ nästan bl. i förb. med adverbial som i striden, i kampen o. d. (jfr II 1 a, b α). Bestå i kampen för tillvaron. O. Petri Kr. 271 (c. 1540). The boghaskyttor skola icke bestå. Amos 2: 15 (Bib. 1541; öfv. 1904: Bågskytten håller .. icke stånd). Tagher til idher alt Gudz harnesk, At j måghen emoot stå j then onda daghen, och j all ting beståndande bliffua. Ef. 6: 13 (Bib. 1541); jfr Handb. 1894, s. 88. Om wåre krigzmachter .. vtan endsettning och hjelp icke bestå kune. RARP 1: 18 (1627). Nordenflycht QT 1745, s. 140. Han skall bestå i striden mot alla sina andeliga fiender. Hagberg Pred. 1: 239 (1818). Detta önskade Juno ännu, att skåda den djerfve (dvs. Herkules), / se’n han bestått i hvar kamp, vapnen beröfvad till slut. Tegnér 3: 112 (1823). I frestelsernas vånda / Jag kunnat väl bestånda. Nicander S. arb. 1: 53 (c. 1830). I täflan med den nya hufvudstad, som Seleucus grundade vid Tigris, .. kunde Babylon ej bestå. E. H. Tegnér i UVTF 12: 94 (1875). Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 25 (1897). — särsk.
α) (†) refl. (jfr β slutet, γ slutet). När herdhen Är bort gånghen, / kan thet (dvs. ett får bland ulfvar) sig eÿ bestå. Visb. 1: 203 (c. 1620).
β) (numera föga br.) med prep. för (inför) = γ. Wädhuren stötte medh hornen .., och intet diwr kunde bestå för honom. Dan. 8: 4 (Bib. 1541; öfv. 1904: stå honom emot). Mykit mindre kant tu på slettmarkenne för itt sådana mechtigt folck til hest och foot bestå. 1 Mack. 10: 73 (Bib. 1541; öfv. 1774—92: emot .. hålla stånd). L. Petri Kr. 30 (1559). Nämn stridbarhet och kraft, som kan för tig (dvs. kärleken) bestå. Kolmodin Qv.-sp. 1: 92 (1732). Fiender aldrig bestå / Inför hans krossande hand. Stagnelius 1: 311 (c. 1815). — (†) refl. At i thenna Werldenne kunna bestå sigh för the orättferdigha. Wallius Tv. likpr. 64 (1628).
γ) [jfr d. bestaa mod nogen, t. wider einen bestehen] (numera mindre br.) med prep. mot (emot): motstå l. hålla stånd mot l. värja sig mot (ngn l. ngt), ej duka under för l. besegras af; stå sig mot. Såsom een skön plåstring (dvs. rappning) på een slett wegg icke kan bestå emoot regn. Syr. 22: 20 (Bib. 1541). En kan icke bestå emot så många. Sahlstedt (1773). Venedig .. bestod mot konungarnes makt. Geijer I. 1: 62 (1818). Hertigarna sågo sig ej äga makt att uti ett öppet fältslag bestå emot en sådan här. Fryxell Ber. 2: 80 (1826). Mot mig ej lärdom och konst består. Wallin Vitt. 1: 47 (1839; yttradt af Döden). Mot tusen tungors vittnesmål / Bestode våra hjertans intyg, mitt och hans. Runeberg 5: 236 (1863). Sundén (1885). Fröding Guit. 175 (1891; i arkaiserande framställning). [jfr d. der kan ingen bestaa sig mod denne kæmpe] (†) refl. At the icke kunde bestå sigh emoot the Romares angrep. Schroderus Liv. 162 (1626).
d) [jfr d. han bestod med glans, t. denn keiner wird bestehen nicht, wann du mit ihm wilst rechten] (numera mindre br. utom i β) för att beteckna att ngn l. ngt befinnes antaglig(t) l. fullgod(t) l. fyller måttet l. vederbörliga o. rimliga anspråk o. icke befinnes undermålig(t) l. faller igenom (vid ett prof, en närmare undersökning o. d.); stå sig, reda sig; stå l. hålla profvet; äfv.: vid en närmare undersökning visa sig vara riktig, hålla stick (jfr II 1 b β). Then store hans wredhes dagh är kommen, och hoo kan bestå? Upp. 6: 17 (NT 1526); jfr a. Om tu Herre wilt tilrekna syndernar, Herre hoo kan bliffua beståndandes? Psalt. 130: 3 (Bib. 1541; öfv. 1904: hvem kan då bestå?). (De som hafva patronatsrätt hafva) mackt och frihet at vällia en kyrkioherde .. then vid behörig examen .. kan bestå. 2 RARP 3: 515 (1723). Den undervisning, som de (dvs. bondens barn) behöfva, för att bestå i husförhören. Sv. lit.-tidn. 1815, sp. 795. De resultater, de (dvs. fosforisterna) dragit af Schelling, bestå aldrig. En grundelig philosoph skall lätt vederlägga dem. S. Ödmann (1817) i 2 Saml. 4: 149. Ack! hvad är vår gudlighet? / Idel ofullkomlighet: / Ingen kan dermed bestå, / Om Gud vill till rätta gå. Ps. 1819, 457: 3. Därs. 469: 6. Med Frithiof är jag ingalunda nöjd. .. Endast den sista romansen torde väl någorlunda kunna bestå. Tegnér 5: 233 (1821). Icke heller dessa kunde bestå vid mönstringen af de stridsmän tiden förbidar. Strandberg 1: 361 (1862). (†) Seer man nu klarligen, hwar det rätta Tritoniska Kierret är, nembligen Östersiön, ty de som det satt uti Africa, kunna intet bestå. Rudbeck Atl. 3: 262 (1698). — särsk.
α) (†) refl. (jfr γ α’). Itt Christeligit tålamodh, thet beståår sigh vthi bedröfwelsens Eeld. Figrelius Likpr. ö. Kylander C 4 a (1652). Huru wil han (dvs. prästen) bestå sig, tå han sielf swär? Swedberg Påminn. § 6 (1712).
β) [jfr d. bestaa for kritikken, de bedste gerninger kan ikke bestaa for Gud, holl. zorgen wij, dat wij voor onzen regter kunnen bestaan] (i skriftspr., fullt br.) med prep. inför, äfv. (i sht förr) för. P. Erici 1: 34 b (1582: för). Ingen kan med sitt lefverne bestå för Guds dom. Borg Luther 2: 519 (1753). Hur skall jag, på dommens förfärliga dag, / Väl kunna bestå inför Herran? Ps. 1819, 170: 1. Huru mycket återstår ej, om vi skole beståndande blifva inför Mästarnes ögon! Wallin 2 Pred. 2: 227 (1819). Bestå inför lagen. Meurman (1846). Detta kan ej bestå inför en strängare pröfning. Cavallin (1875). H. Söderbergh i Fr. filol. fören. i Lund 1: 148 (1897: inför). — (knappast br.) med predikatsfyllnad. At een menniskia icke kan bestå rettferdigh för Gudh. Job 9: 2 (Bib. 1541).
γ) med kvalitetsadverbial: stå sig l. reda sig (väl l. illa osv.). Han bestod med heder i examen. Skäm tigh at tu icke wel beståår j rekenskap. Syr. 41: 24 (”42”) (Bib. 1541). Han bestod väl i profvet. Lind (1749; under bestehen). Det gäller blott, att väl bestå, / När han med mig till doms vill gå. Wallin Vitt. 1: 109 (c. 1830). De ynglingar, som derifrån (dvs. från Växiö gymnasium) afgått, (hafva) för det mesta bestått bäst i .. studentexamina. Tegnér 4: 272 (1836). — (föga br.) Jag bestod ej illa i våra samtal. Geijer I. 3: 74 (1834). — särsk.
α’) (†) refl. (jfr β’ slutet). The (ogudaktiga) lära tå (dvs. på den yttersta dagen) illa bestå sigh. Rudbeckius 2 Pred. E 2 b (1622, 1637). The som sigh uthi thetta profwet och förhöret wel och förswarligen bestå, .. moge .. wijas til Prester. Laurelius i KOF II. 1: 289 (1659).
β’) [jfr t. mit schanden bestehen] (†) i uttr. bestå med skam(men), ära(n) o. d., hafva skam o. nesa l. ära (af ngt); stå där med skammen l. stå med orubbad ära (när det kommer till ett afgörande l. en uppgörelse l. en närmare undersökning af hvad man gjort l. påstått). The affgudhamakare moste allesammans medh skam och håån bestå. Jes. 45: 16 (Bib. 1541). Mijn fiendska moste thet see, och bestå medh allo skam. Mika 7: 10 (Därs.). Diana, hoo, som tienar digh, / Består mz ähran redeligh. Asteropherus 10 (1609). Således bleff thetta Sweek .. vptäkt, och then otrogne Juden bestodh medh Skammen. Schroderus Osiander 1: 685 (1635). En och annan (af Jesu domare) blef med skam beståendes, och kunde intet laggilla sit witnesbörd. Spegel Pass. 190 (c. 1680). Bestå med all äro: vel bestå. Schenberg 727 (1739). Han bestod med mycken skam i sin disputation. Almqvist (1844). jfr: Lät uti skam bestå de, som mig ey godt unna. Rosenfeldt Vitt. 98 (c. 1700). — refl. o. dep. Altså bestode de Ammoniter sig med Skammen. Rudbeckius Kon. reg. 157 (1615). Dygden medh ähra altijdh bestås. Rudbeckius Starcke D 4 b (1624; rimmande med förgås).
e) stå fast (i en åskådning, vid en mening l. fordran, vid ett pliktbud o. d.).
α) [jfr mnt. welck forwe in dessen eren besteyt] (nästan bl. i religiös stil) stå fast, framhärda, vara ståndaktig; icke affalla; härda ut; ofta med en af prep. i inledd bestämning. Then ogudhachtighe beståår icke vthi sinne olycko, men then rettferdighe är ock j dödhenom frijmodigh. Ordspr. 14: 32 (Bib. 1541). Monge äre wener så lenge the kunna nytto ther aff haffua, men j nödhenne bliffua the intet beståndandes. Syr. 6: 8 (Därs.; öfv. 1774—92: han står icke fast i nödens tid). Men monge aff Israels folck bleffuo beståndande, och wille intet oreent äta, och läto heller dräpa sigh, än at the skulle orena sigh. 1 Mack. 1: 65 (Bib. 1541). Om människan hade blifvit beståndande i sin medskapade fullkomlighet. Nohrborg 533 (c. 1765). (Människan) skaptes ren, rättfärdig; / Och så Jag skapte alla mina andar: / Så väl dem som bestått, som dem som fallit. J. G. Oxenstierna 4: 86 (1815). Dem, som i allt godt bestå .., / Dem skall det väl på slutet gå. Ps. 1819, 278: 3.
β) [jfr t. ich fragte ob sie bei dieser forderung bestände, ich bestehe auf meiner ansicht, da dieser lieutenant auf eine entscheidende antwort bestünde] (numera knappast br.) med prep. vid l. (förr äfv. i): vidhålla l. fasthålla vid l. hålla på (en mening, åsikt, en fordran, ett yrkande o. d.); stå på (sin rätt o. d.); icke frångå; fasthålla yrkandet på, icke uppgifva l. efterskänka; äfv.: stå vid (sina ord, hvad man sagt). Hwadh j sålunda wete rett, wist och fast wara, at j owikeliga ther wedh bliffue, och bestå. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. C 6 a (1587). Om the tå bliffue alt vedh dheres mening beståendes. A. Oxenstierna Skr. 2: 682 (1624). Men der dhe alt på sin mening bliffua bestående. Oxenst. brefv. 1: 230 (1624). Regeringen och Råded (finna) icke skäligtt, .. att ändeligen bestå .. på krigett. A. Oxenstierna Skr. 1: 576 (1636). För desse .. orsaker skuldh ähr gott funnett att bestå på denne punct, så styfft sig någon sin göra lather. Därs. In sententia sua constare .. Beståå vthi sin mening. Lex. Linc. (1640; under consto). Allenast man bestode på sitt privilegio och rätt. RARP V. 1: 237 (1654). Att .. Præsidenten medh sampteligh Rickz och CammerRådh .. der på alfuarsammeligen bestå, att densamme .. må näfst och straffat blifua. Civ. instr. 60 (1655). Han vidkändes hvad han sagt, .. och dervid kunde han bestå. Ad. prot. 1789, s. 252. Hessen .. förnyade sitt förbund med Sverge och blef dervid beståndande allt intill krigets slut. Fryxell Ber. 7: 169 (1838). Polackarne .. bestodo .. på nämnda vilkor. Carlson Hist. 1: 181 (1855).
f) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl. samt t. dieses kann mit der historischen wahrheit nicht bestehen; jfr äfv. lat. dicemus contrariam sententiam non constare cum superioribus et inferioribus sententiis] (numera föga br.) med prep. med: stå tillsammans med; öfverensstämma med; vara förenlig med; icke uteslutas af, icke komma i kollision l. strid med; om handling, mening, sinnesbeskaffenhet, tillstånd m. m. Itt besynnerlighit (dvs. särskildt) sätt mz olningen (dvs. sista smörjelsen) som kan j sijn motto bliffua bestondandes medh scrifftenne. O. Petri Handb. A 3 a (1529). Kan tå pröfwas .. at mitt föregifwande icke består medh skääl. Schroderus Uss. A 2 b (1626). Sådant, som aldrig kan bestå med Commercie-Tractaterne. Nordberg 2: 145 (1740). Barbari .. kan bestå med förbildning, öfverförfining, öfvercivilisering. Höijer S. skr. 3: 237 (c. 1810). Själens ungdom kan gerna bestå med grånade hår. Tegnér 3: 453 (1843). En sjelfständig och egenartad (grekisk) national-cultur, som i sin ordning varit en moder för Roms och den nya verldens civilisation, så vidt den kunnat bestå med christendomen. Palmblad Fornk. 1: cxxxix (1843). Cavallin (1875). — särsk.
α) [jfr d. dette kan ej bestaa med sandhed] (†) i uttr. (icke) bestå med sanning(en) o. d., (icke) vara i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet; om påstående. O. Petri Klost. A 1 b (1528). Thet mere är fabuler och löse putzse (dvs. påfund). / Än thet medh sanningenne kan bestå. Svart Gensv. E 4 b (1558). Hvadh han om demantesporan föregiffver, kan medh ingen sanning bestå. RP 6: 18 (1636). Som skulle min föreburna ursäkt af opasselighet, varit ogrundad, och icke med sanning bestående. Växiö domk. akt. 1749, nr 177.
β) (†) sammanhänga l. vara förenad med l. åtföljas af. Barns Vpfödelse består med Föräldrarnas stoora Sorg och bekymmer. J. Matthiæ 1: 200 (1658).
g) (†) sträcka sig, räcka, gå, nå. Grundens Fruchtbarheet består intet diupare än en twärHand. Risingh Landb. 17 (1671).
h) [jfr holl. er bestaan echter verzachtende omstandigheden o. motsv. anv. i t. samt lat. si ipsa mens constare potest corpore vacans] mer l. mindre närmande sig till l. öfvergående i bet.: existera, hafva l. äga tillvaro, finnas till; finnas; förefinnas, vara för handen. Alt är skapat genom honom, och till honom .., och all ting bestå j honom. Kol. 1: 17 (NT 1526; öfv. 1883: allt har bestånd i honom); jfr a. Genom hans ord bestå all ting. Syr. 43: 28 (Bib. 1541; öfv. 1774—92: hafva .. bestånd). Dhet är wist at Drakar intet annat äre än Monstra och Underdiur, och icke beståå aff en ordentlig Födelse aff twenne Diur aff een Arth. Rel. cur. 70 (1682). Våra Siälar kunna bestå för sig sielfva, vtan kroppar. Rydelius Förn. 11 (1718, 1737). Intet nu bestående Rike i Europa har så gammal Historia (som Sverge). Dalin Hist. 2: Föret. 5 (1750). I alla fall kunde ett eller annat bref .. tryckas förut, såsom något för sig sjelft bestående. Atterbom Minnen 390 (1818). Det består ett fördrag mellan Rom och Kartago. Cavallin (1875). Det förhållande, som bestod mellan konung och ständer. Hildebrand Statsförf. 390 (1896). De motsatser och antipatier, som af gammalt bestodo mellan de af stora fjällvidder åtskilda stammarna. Cederschiöld Sverre 9 (1901). — (föga br.) med predikatsfyllnad. Jemte denna adel bestod folket fritt. Geijer I. 1: 14 (1818). — jfr FORTBESTÅ. — särsk.
α) [jfr t. bestehende gewohnheiten, sitten] i p. pr. bestående l. (numera mindre br. o. med arkaistisk färgning) beståndande i adjektivisk anv.: (faktiskt) existerande, förhandenvarande, förefintlig o. d. Det bestående samhället. Den bestående ordningen. Bestående rätts- och egendomsförhållanden. Hvarje beståndande regering borde hållas i helgd. Järta V. skr. 2: 346 (1824). Den beståndande regeringsformen. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 2: 73 (1831). De (hafva) .. velat upplösa den bestående ordningen (i svensk rättstafning). Rydqvist SSL 4: 520 (1870). De bestående handelstraktaterna. Fahlbeck Handelspol. 49 (1892). Från (18:de) seklets midt gick genom Europa en stark sträfvan att reformera den bestående staten och det bestående samhället. Stavenow G. III 35 (1901). — jfr SJÄLF-BESTÅENDE. — särsk.
α’) handel. löpande, gångbar; om pris o. d. Bestående (priser, löpande priser) .. (fr.) prix courants (t.) bestehende Preise. Jungberg (1873). Amerikanskt fläsk trögsåldt till bestående fordringar. SD(L) 1895, nr 268, s. 14.
β’) [jfr d. det bestaaende] i substantivisk anv. i uttr. det bestående (allt bestående o. d.), den förhandenvarande (samhälls)ordningen, de förhandenvarande (samhälls)förhållandena o. d. Äfven jag vördar det gamla och beståndande. Tegnér 4: 443 (1829). Omstörta det bestående. Geijer I. 2: 261 (1844). Det beståendes vänner. Dalin (1850). Försvaret för ett vördnadsbjudande bestående. Claëson Skr. 2: 37 (1857). Ett hänsynslöst krig mot allt bestående. Wisén Tal 20 (1881).
β) (†) närmande sig bet.: vara (ss. kopula). Herr Probsten sielf, som förnimmes af tämmelig hög ålder emot Jungfruns ungdomb bestå. Växiö domk. akt. 1695, nr 782.
6) basera sig (på); bero (på l. af); med prep. på (uppå), i (uti) l. af (utaf).
a) [jfr ä. holl. nyet op waerheyt, maar op loghen, bestaat sijn oordeel] (†) med prep. på, äfv. i: vara fotad l. baserad på, basera sig på, grunda l. stödja sig på; med saksubj. Vthi twe eller tree mandz taal skola bestå alla handa saker. 2 Kor. 13: 1 (NT 1526; Melin Hel. skr. 1865: på två eller tre vittnens utsago skall hvarje sak bestå, i anm. förklaradt ss. ”bero för sitt afgörande”); jfr: Vppå thet all saak skal bestå widh twäggia eller treggia witnes oordh. Mat. 18: 16 (NT 1526; öfv. 1883: må bestämmas efter). (Om det gäller ett försvarskrig) då består defensionen till landz på Riga och Narffuen. A. Oxenstierna Skr. 1: 393 (1622). Om hans Anbringande bestodh och wore grundat på godh skääl. Schroderus Uss. M 4 b (1626). RP 6: 142 (1636). (Skatteböndernas) frijheet består på godhe wilkor. RARP 4: 284 (1649). Dät består på gissning, In conjectura nititur. Schultze Ordb. 4931 (c. 1755). — särsk.
α) stödja sig på, hafva sin styrka i (ngt). Serdeles emott den fienden (dvs. polackerna), som aldeles består på sitt rytterij. A. Oxenstierna Skr. 1: 394 (1622).
β) närmande sig bet.: bestå af (se 10 b). Hoffrettens dom består på tvenne ting: 1. Binder han Hans Hylsthorst till att betala 1000 Rdr åth Fonne, 2. dömmes han där uthi för injuriæsaker. RP 5: 104 (1635). Stålhanskes värffvade ryttare, som bestå oppå fremmande, skole öffversendes till Tysklandh, men dee värffvade, som bestå oppå Svenske, Fin- och Lifflendske, skole förlegges der i negden. Därs. 177.
b) [jfr lat. domus amænitas non ædificio sed silva constabat] (numera föga br.) med prep. i: ligga i, hafva sin rot l. grund i; jfr BERO 6 a. Deres egen wällfärdh och säkerheet, hwilken först .. der vthi beståår att de förnemste orther .. måtte medh Swänske män besatte blifwa. RARP 1: 190 (1632). Sädens Krafft och Fortplanteran .. beståår (icke blott) i sielfwa Säden, uthan och i heela Wäxtens Substance och Warelse. Rel. cur. 194 (1682). Som qvinnors värde blott i ansichtet bestode? Kolmodin Qv.-sp. 1: 94 (1732). Menniskors väl eller ve består oftast i blotta inbillningen. Leopold 5: 352 (1800).
c) (†) med prep. af: bero på, hafva sin grund i, hafva till grund l. orsak; förorsakas af. Aff skönheet väl bestogh min Kärleek men doch mehr / Aff gunst, och mehr är dhet iagh känner än iagh seer. Skogekiär Bärgbo Ven. 60 (c. 1650, 1680). Rygwärck eller ock Niurewärck, består mästendeels aff starckt Wijn, eller och Öllz-drickande. Lindh Husapot. 167 (1675).
d) [jfr ä. d. hvis sundheds erlangelse bestoed paa at hafve hver øyeblick vdi act, lat. victoria in virtute militum constat] (†) med prep. l. af, äfv. i: bero på, vara afhängig l. beroende l. betingad af, bestämmas af; om person: stå i afhängighets- l. underdånighetsförhållande till l. beroende af (ngn l. ngt). Efter deras nähring (dvs. lifsuppehälle, existens) simpelt nu består på spanemålen (dvs. spannmålshandeln). A. Oxenstierna Skr. 2: 466 (1622). Fäderness Rijkedt som till en god deell på Siön består. RARP 2: 116 (1634). På then Nederländske Handelen bestodh .. theras (dvs. invånarnas i Bordeaux) .. wälfärdh. N. Av. 21 maj 1657, nr 1, s. 1. Swedberg Schibb. 263 (1716). At Fäderneslandsens säkerhet nu ock i framtijden någorlunda må komma at bestå af egne krafter. 2 RARP 3: 343 (1723). Bestå af en annan .. To depend of one. Serenius (1741). Le tout consiste à savoir si .. alt består i el. beror därpå at veta om .. Björkegren (1788; under consister). — särsk. i uttr. bestå på l. af sig själf, bero af sig själf, vara fullkomligt fri l. oberoende; vara sin egen herre, rå(da) sig själf; icke stå i (yttre) afhängighetsförhållande till ngn l. ngt; äfv.: äga själfständig existens. Intet ostadigare är under solen, än ett wälde som icke består uppå sig sielf. Gustaf II Adolf 73 (c. 1620). Iag (har) sedan bestådt på mig sielf, och (har) icke behöfdt dependera af andras .. relationer. Civ. instr. 140 (1684). At et väsende är til, som består af sig sielft. Högström Tankar om Gud 19 (1741, 1773). Svea-Rike, som ifrån de älste tider .. af sig sielft beståt. Celsius G. I 133 (1746, 1792). Sielflydningarna .. bestå af sig sielfva, och uttalas utan tillhielp af andra liudämnen. Hof Skrifs. 74 (1753). Lehnberg Pred. 2: 243 (c. 1800).
7) [jfr ä. holl. den hemel uit zijn as te dringen bestaat in niemants maght] (†) befinna sig l. ligga l. hvila l. sitta o. d. (ngnstädes; i eg. o. öfverförd bem.); med saksubj. Oxenst. brefv. 3: 87 (1625). All spannemål består mestedeles i arrendatorers och köpmäns händer. Därs. 216 (1631). Gudh, uthi hwilkens händer all Rijke beståå. RARP 4: 469 (1650). Twingesiuka är Kropsens Wanmächtigheet, beståandes i alla Menneskiones Leder. Lindh Husapot. 102 (1675). Samma (tillstundande) Saligheet består allenast i Gudhi. Spegel Oliv. A 1 a (1675). Ey ringsta feel däd ska’ bestå på Mig. Börk Dar. 761 (1688). Vti en består (dvs. på ordet en ligger) här wigten. Swedberg Schibb. 98 (1716). Hos Qvinkönet består styrkan i våre dagar. Dalin Arg. 1: 279 (1733, 1754). Skulden (till att skjutsen försenades) består hos Skiuts Rättaren. Växiö rådstur. prot. 8 juli 1738. Högsta magten bestod .. hos .. Folket. Botin Hist. 1: 278 (1789). — särsk. närmande sig 6 d. Huru widt som skall frijkallas omkringh sådanne orther, består ij K. M:tz willje. RARP V. 2: 246 (1655). En nöjsam lefnad / Uti vårt egit val består. Nordenflycht QT 1744, s. 31.
8) (†) stå l. befinna sig (i ett visst läge l. tillstånd l. i en viss ställning till ngn l. ngt). Jagh haffuer .. schreffuit min b(roder) till vijdare, uthi hvadh terminis (dvs. villkor) våre saker och staat (dvs. ställning) nu består. Oxenst. brefv. 3: 214 (1631). Till at öfversee, huru sakerne bestodo i Upsala. RP 7: 80 (1637). Medh Keijsaren .. förnimmer ock Ridderskapet och Adelen .., att K. M:t består .. uthi godh och förtroligh wänskap. RARP V. 2: 317 (1655). Därs. 6: 238 (1657). — särsk. med prep. under: stå l. vara ställd under (ngn l. ngns befäl, ledning o. d.). Vår venstre flügell, hvilcken bestodh undher Generalmajoren Schlangs conduicte (dvs. befäl). Oxenst. brefv. 8: 376 (1642). Heela Landzens Regerningh består vnder samma Person. Willman Jap. 151 (1667); jfr 7.
9) (†) om strid, tvist, val o. d.: stå, äga rum; försiggå, hållas. Trätan bestodh emellan bägge Borgerskapet (romarna o. sabinerna) i gemeen. Schroderus Liv. 15 (1626). Then hårdaste Drabbningen bestodh vppå högra Flygelen. N. Av. 15 maj 1657, Ber. s. 4. Valet (lär) egentligen komma at bestå emellan Potates, Rofvor, Hvitkål och Rotkål (m. m.). Grevesmöhlen Trädesjord. 26 (1802).
10) i starkt förbleknad bet. med af prep. i (uti) l. af (utaf) inledd bestämning som angifver innebörd l. beståndsdel(ar) l. ämne.
a) [jfr d. hans hovedfejl bestaar i gerrighed, holl. ziin geheel antwoord bestond in eene vaste omhelzing, t. sein vermögen besteht in grundstücken, lat. omnis ejus pecuniæ reditus constabat in Epiroticis et urbanis possessionibus] med af prep. i inledd bestämning som innehåller en definition på l. angifver (den väsentliga) innebörden af l. det konstitutiva för det begrepp subjektet betecknar: utgöras af, vara; stundom: vara identisk l. liktydig med. Atrofi består oftast däri att något kroppens organ afmagrar och förtvinar. Hans sjuka består nog mest i lättja. Undsättningen till de nödlidande bestod i spannmål och hö. Hela hans svar bestod i en axelryckning. Schroderus Uss. E 3 b (1626). Jus Patronatus .. består uti then Rättigheet, at utsee, wälia och kalla en Prästman til någon Församling. Kyrkol. 19: 12 (1686). De Svenskas förlust .. bestod .. uti några få döda och blesserade. Nordberg 1: 108 (1740). Våra saker (hvilcka mäst bestodo i reda penningar, något Husgeråd och Jouveler, samt Silfver smide). Humbla 17 (1740). Pyrrhi storhet bestod allena i hans personliga egenskaper. Dalin Mont. 22 (1755). Guds rike består icke i ord, utan i kraft. 1 Kor. 4: 20 (öfv. 1816; Bib. 1541: ståår). ”Hans excellens .. har något angeläget att tala med herr hofpredikanten.” .. ”Hvaruti .. kan det bestå?” C. F. Dahlgren S. arb. 4: 174 (1831). Statskonsten består mera uti att förekomma ett ondt, än att bota det. Agardh Bl. skr. 1: 351 (1836). Ingen må tro, att arbete består uti fjäsk och orolighet; utan det är sjelfva lugnet i själen och frid i menniskans boning. Almqvist Arb. ära 9 (1839). (Straffen i förf:s hem) bestodo .. vanligen i förlust af den rättighet man missbrukat. De Geer Minnen 1: 10 (1892). Med omvändelse eller bättring (bot) förstår man den sinnesändring, som består däri, att en människa i ånger och tro vänder sig från synden till Kristus. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 137 (1895). — särsk. (†) i uttr. bestå i sanning, osanning, vara sann, osann (jfr b α). Växiö domk. akt. 2 sept. 1682. Innan Secrete Deputation har .. giordt sig underrättad, om saken består i sanning eller ey. 2 RARP 4: 368 (1727). Han (påstår) hennes berättelse aldeles i osanning bestå. Växiö rådst. prot. 4 mars 1734.
b) [jfr d. bogen bestaar af tre dele, tøjet bestaar af silke, holl. een kwartier bestaande uit twee groote kamers, t. der ausschuss besteht aus fünf mitgliedern, hätte meine armee durchgängig aus franzosen bestanden, lat. ex animo et corpore constamus] med af prep. af, förr äfv. i, inledd bestämning som betecknar beståndsdel(ar), ingrediens(er), ämne, material o. d.: vara sammansatt af (de o. de beståndsdelarna, så o. så många medlemmar o. d.); innehålla l. räkna (så o. så många enheter); vara gjord l. förfärdigad af (ett ämne l. material); bildas l. vara bildad af; utgöras af. Luften består af syre, kväfve och argon. Ett dubbelt blomhylle består af (blom)foder och (blom-) krona. En vecka består af sju dagar. Grunden till huset består af betong. Så wijda som Öfwerheeten består aff en eller flere Personer. Rudbeckius Kon. reg. 22 (1614). 2100 man .. bestående till een deel af skyttar och annat löst partij. G. H. Taubenfelt (1658) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 214. En .. Församblingh, beståndandes allena aff helige Menniskior. Rudbeckius Luther Cat. 156 (1667). Nyköpings Län .. består af den Västra .. delen af Landskapet Södermanland. Djurberg Geogr. f. ungd. 198 (1781). Svenska Academien består af Aderton Ledamöter. 1 SAH 1: 20 (1786, 1801). Alla andra .. Piecer .. antingen de hel och hållne bestå af Silfver, eller äro med Silfver beslagne, varda .. förbudne. Förbud 2 aug. 1800, s. 3 a. Ett lands styrelse är ett helt, som består af nästan oräkneliga delar. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 1. Ett stort kärr, som .. bestod af sank gyttja. Læstadius 1 Journ. 428 (1831). Norra delen (af Dalsland) består af berg, sjöar, skogstrakter och sandmoar. Palmblad Geogr. 96 (1835, 1851). Härberget bestod af ett lågt ryggåshus, som var dagligstugan, och af rymliga loft och svalar å ömse sidor. Rydberg Vap. 38 (1891). Det af 24 tecken bestående .. runalfabetet. Cederschiöld Skriftspr. 17 (1897, 1902). Höstsäden, hvilken förnämligast består af råg och endast till obetydlig del utgöres af hvete. PT 1905, nr 252 A, s. 3. — särsk.
α) (†) i uttr. icke bestå af någon sanning, bestå af osanning, af ingen sanning, vara osann (jfr a slutet). Att bingarna i huset ära otäta består af lijka osanning som deth förra. Växiö domk. akt. 1675, nr 149. Dhen Berätelsen består af jngen saningh. Därs. 1685, nr 217. Hwilcket eij bestod af någon sanning. Växiö rådstur. prot. 1716, s. 182.
β) [jfr ä. holl. de mensch bestaat in ziel en lighaam] (†) med prep. i. Hoff-Retten i Stokholm .. består föruthan honom (dvs. riksdrotsen ss. president) i 16 personer eller bijsittiare. A. Oxenstierna Skr. 1: 258 (1634). Sundbo härad, bestående i Askersundz, Hammars och Snaflunda sochnar. RARP V. 2: 257 (1655). Huar Pelare (har) bestådt vthi 3. Steenar. Kiöping Resa 56 (1667). Jordmånen .. består i en rödaktig sandmylla. Palmblad Palæst. 23 (1823). För öfrigt består det inre af Brasilien i medelhöga slätter. Dens. Geogr. 235 (1835, 1851).
Anm. till 10. 1:o Såsom framgår särskildt af b β, var i äldre tid skillnaden i bet. mellan bestå i o. bestå af ej så utpräglad som nu. Fortfarande gifves det fall där språkbruket tillåter ett val mellan båda uttrycken, utan att ngn bet.-skillnad mera märkbart framträder för medvetandet. Så kan man t. ex. säga både Hela hans förmögenhet bestod af o. bestod i tjugo kronor. 2:o På nedan anf. ställen förekommer bestå ensamt i liknande anv. som bestå af, närmande sig bet.: belöpa sig till. Ett särskildt Corpo, som til thet ringaste à 9. til 10000. Man bostodo. N. Av. 10 jan. 1656, nr 2, s. 2. Lägret .. bestodh icke långdt ifrån 3000. Man. HSH 31: 351 (1662). Ctesias .. säger Xerxis Flotta beståt öfwer 1000 Skiepp. Rudbeck Atl. 3: 311 (1698).
II. tr.
1) stå sig mot (ngn); stå sig i (en strid, ett prof osv.); utstå, genomgå (ngt).
a) [jfr fsv. the didrik fan berner vel bestodo samt motsv. anv. i d., mnl. o. ä. t.] (†) motstå l. hålla stånd mot (ngn), hålla (ngn) stången; vara (ngn) vuxen (jfr I 5 c). G. I:s reg. 4: 161 (1527). Hans N(åde) .. wil .. forsee sigh med sådana krigxfolk som hans N. skal bestå fienderna med. Därs. 8: 73 (1532). (Om ryssarna skulle anfalla oss på alla sidor) Synes ossz .. icke wara mögeligit ath bestå them vel. FH 2: 282 (1549). Effter the Swenske wore för swage, förmotte the icke bestå både hopanar. Svart G. I 39 (1561). Schroderus Liv. 278 (1626).
b) stå sig i (strid, fara), vid (ett prof o. d.), med seger l. framgång genomgå (en strid, ett prof osv.).
α) (numera föga br.) segra i l. gå segrande ur (en kamp, en strid) (jfr I 5 c). Hertoghenn är wel saa stark både tiil Land och watnn att hann kan bestaa thenne Fägde. G. I:s reg. 10: 231 (1535). At the vthi längden icke skulle kunna bestå Strijdhen. Schroderus Liv. 212 (1626). Det .. vore .. nyttigare, att gifva vika .. än uthärda en ojemn strid, som jag ej kunde bestå. Cronholm Lig. 135 (1839).
β) [jfr t. eine prüfung, ein examen bestehen] (i sht i skriftspr.) med framgång genomgå l. stå sig vid l. befinnas fullgod (l. dugande l. antaglig o. d.) vid (en pröfning l. ett prof, en kritik l. granskning o. d.); godkännas i (examen); hålla (profvet); i sht i uttr. bestå profvet, ett prof o. d. (jfr I 5 d). E. Sjöberg S. dikt. 11 (1820). Hvad som består detta prof måste vara äkta. Geijer II. 1: 178 (1825). Jag hade mycket att säga eder, unge män, som i dag, efter föregånget och beståndet prof, framträdt i hvita offerskrudar. Wallin Rel. 4: 204 (1837; vid prästvigning). Gossen måste först erhålla ordentlig religionsundervisning (innan han konfirmerades), så att han kunde bestå förhöret inför församlingen. Cederschiöld Riehl 1: 79 (1876). Den indelte soldatens pligtkänsla och disciplin skall nog .. bestå profvet. Quennerstedt Ind. sold. 18 (1887). Melin Dikt. 2: 157 (1904).
γ) (föga br.) öfvervinna l. besegra l. hålla stånd mot l. hålla ut i (en fara, en besvärlighet o. d.). I denna allsidiga utveckling bestod han faran att förlora sig själf. M. Weibull hos Lysander Skr. VI (1891). En andlig gemenskap vi bilda, / Som tidernas skiften består. N. Flensburg i Finn 1899, s. 7.
c) [jfr fsv. kampin bestanda, d. bestaa farer, t. alle die das abenteuer mit bestanden hatten, er hat die prüfung gut (schlecht) bestanden] utstå l. uthärda l. genomgå (en strid, en dust, ett äfventyr, en fara, en pröfning o. d.); utkämpa l. strida (en strid l. kamp). Han bestod sin examen med glans. Har han ej / Så många äfventyr bestått med seger? Atterbom 1: 103 (1824, 1854). Han bestod många af lifvets pröfningar. Tegnér 4: 225 (1835). Hvem täljde väl de striders tal, / Som detta folk bestod ..? Runeberg 2: 4 (1847). Mina undersåtliga känslor (sattes) på ett hårdt prof, som de klent bestodo. De Geer Minnen 1: 96 (1847, 1892). När han kommer / Skall han bestå sitt envig mot Aumerle. Hagberg Shaksp. 3: 82 (1848). Den äldsta christna kyrkan måste bestå en kamp på lif och död med den .. judiska och hedniska verlden. Cornelius Lärob. 12 (1860, 1878). Han har en frestelse att bestå. P. Wikner i Sv. tidskr. 1871, s. 129. Segrande bestå strider, faror. Cavallin (1875). Beggedera, den nya staten och den nya kyrkan, hade .. segrande framgått ur de eldprof de haft att bestå. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 2 (1881). Lars .. läste sin Virgilius som för att bestå en grammatikalisk examen. Rydberg Vap. 93 (1891); jfr b β. Den hetaste dust, som regeringen vid denna riksdag hade att bestå, var i fråga om skjutsskyldigheten. De Geer Minnen 2: 217 (1892). jfr: Jag undrar, huru (min trolöse älskare) Olympiodoros, när han nedträder i skuggornas verld. skall bestå den dom, som väntar honom der. Rydberg Ath. 408 (1859, 1876).
Anm. I följ. citat tyckes ordet snarast hafva bet.: gifva sig in i (en strid, ett äfventyr o. d.), riskera, våga [jfr motsv. anv. i holl. o. t.]. Farorna äro mina. Jag består Kriget. Thorild 2: 58 (1784). Hvem vill med mig bestånda ett äfventyr? Mellin Nov. 1: 104 (1846, 1865).
2) [jfr fsv. ingen mwramestara tynge eller stedie mera gerning til sigh en han vel tröster bestaa o. motsv. anv. i ä. d.] (†) förestå l. sköta (ämbete, syssla o. d.); ombesörja l. utföra (ett arbete, ett uppdrag o. d.); äfv. med konkret obj.: sköta; styra, stå i spetsen för; stundom närmande sig l. öfvergående i bet.: orka med, rå med l. gå i land med (ngt), stå ut med l. uthärda (ngt). Effther thy han icke tyger (dvs. förmår) bestå thet omak .. som prosterijt tilhörer. G. I:s reg. 4: 298 (1527). At the godhe herrer aff Danmark wille .. besta samma fortaghna handel (dvs. ärende) alffuarligere och nærmære æn som the her tiil giort haffue. Därs. 7: 484 (1530). En godh Höffuitzbotzman som sådant stort skep tröster bestå. Därs. 8: 65 (1532). Erick Spore .. kan (icke) bestå både Nyslot och Offuerherede. Därs. 9: 274 (1534). Om tu thet gör, kan tu bestå hwadh Gudh tigh biudher. 2 Mos. 18: 23 (Bib. 1541). Iagh förmå icke allena bestå idher, .. tagher vth aff idher wijsa och förstondugha män, .. them wil iagh vpsettia idher för höffuitzmän. 5 Mos. 1: 9 (Därs.; öfv. 1703: vthstå medh eder. Swedberg Schibb. 186, 1716: skiöta, öfv. 1904: bära). Allenest, att thu holler ther Sex eller Otte legedrenger, och någre koner, som affuelen och gårdzens arbete nögest med beståesz kann. G. I:s reg. 16: 697 (1544). Att j .. icke kunne .. lengre bestå thet biscopz embetidh. Därs. 17: 242 (1545). När .. någor Scholemestare haffuer flere dieknar j Scholan, än han sielffuer allena wel bestå kan. L. Petri Kyrkoord. 90 a (1571).
3) (†) stå fast vid; stå för; styrka, bevisa; påstå.
a) [jfr mnt. he bistunt sineme brodere nicht, dat he em lovet hadde] stå (fast) vid l. hålla (sitt ord, ett löfte, en öfverenskommelse o. d.), vidhålla, icke frångå l. återkalla l. taga tillbaka. Erich Hansson .. frågades till, om han ville bestå sin ordh. A. Oxenstierna Skr. 1: 16 (1605). Han wille thet (dvs. sitt förslag) icke bestå. Schroderus Liv. 285 (1626). Nu säger (han) sigh intz willia sitt löfte medh henne bestå. Växiö domk. akt. 1686, nr 182. Bestå sina ord. Ihre Gl. (1769); jfr Sahlstedt Obersv. 13 (1773), där tvifvel uttalas om att detta uttr. öfverensstämmer med svenskt språkbruk.
b) [jfr ä. d. som wi wille bestaa oc forsware for gwd, mnt. se woldens wol bestaan vor den rike und vor dem pawese] stå för, (an)svara för, försvara, taga risken af o. ansvaret för (ngt som man själf sagt l. gjort); förfäkta (en tes, en mening). Thå svarade nempndhen oc menige man oc sade ja, vij villiom oc thet bestå både för Gud och man, at thet gotz hade aldrig annat nampn en Kidhem. Vg. fornm. tidskr. II. 1: 40 (i rättegångshandl. fr. 1555). Jagh seger i sanningh och will bestå, / att Jomfrur finnes nu ganske få, / som trofast hierte kunne retth att haffue. Visb. 1: 24 (c. 1570). Hvad som och uthi h. k. Ma:tz i Pålens fråvaru .. medh högbe(mäl)te f(urstlige) N(ådes) och vårt samptlige rådh och frivillige beslut blifver samptycht och giordt, thet vele vi alle för en och en för alle nu och i tilkommande tidher bestå och försvare. RA 3: 6 (1593; ur riksens råds försäkran). Kan förty icke bestås att Hoffrätten hafwer uptagit thenna saak. Gustaf II Adolf 239 (c. 1620). Vij (hafva) öffvervegat hvad som vij inför Gud och vår samvet kunde bestå. RP 8: 112 (1640). Pastor swarar, det han om hans vitâ (dvs. lefverne) sagt wille han bestå. Växiö domk. arkiv 1683, nr 298. — om heder, ära: stå som borgen för, stå i pant för. Vthi huilkens förlijkningz skrifft Hr. Leutnamptens ähra och redeligheet består, att dhet han haf(ve)r loffvat skulle oryggeligen hållass. Manhaft. löjtn. 47 (1666).
c) erkänna ss. för sig bindande l. förpliktande o. d., stå för, ansvara för. Jcke væl betröstandis oss .. besthå oc swara til nogher anners gæld oc skuller. G. I:s reg. 4: 105 (1527). Kong:a Ma:t til Suerige (svarar) ath han samma recesser och handlinger wel består, och actar på sina sidho holla sigh ther widh, och jntit vnfalla (dvs. afvika från) them j någhon motto. Därs. 7: 334 (1531). När de (dvs. sändebuden) framkommo till Kon(ung) Johan, ville han intet bestå hvad de gjort och utlofvat hade. S. Elofsson i HSH 12: 170 (1599).
d) [jfr ä. d. bestaa och forsvare met then helige schrifft] bevisa; (med skäl l. bevis l. ed) styrka l. bekräfta (en uppgift, ett påstående). The Påueske .. kunna (icke) slijkt, som the oss vppå fördt (dvs. tillvitat) haffua medh någon sanning bestå. L. Petri Kyrkost. 4 b (1566); jfr e. Helsingius (1587). (Han) hafwer .. vtsprijdt sådane lögner om oss, Som han inthet skall kunna bestå. HSH 19: 344 (1600). Kongen fich en mistancka stark, / At grefwen .. wille honom förråde; / Thet doch ingen kunde bestå. Hund 367 (c. 1605). Mitt taal iagh will bestå medh skiäl. Asteropherus 10 (1609). Detta (vittnesmål) will Karin medh eedh bestå. Växiö domk. akt. 1680, nr 344. Bestå sägs och äfwen som bewisa .. (t. ex.) Han kan wäl bestå thet han säger. Spegel Gl. (1712). Schultze Ordb. 4931 (c. 1755).
e) påstå. Folcket vthi Köpenhambn .. bestodh, at the Swenske wore vppå Fyen. N. Av. 24 dec. 1657, s. 4. Gott wijn plä hiertat lätta, / men ällskog giör det swårt; / ty kan jagh och medh rätta / bestå, att thet är hårdt / att gå från det, som lättar mig, / till det som har een last medh sig. E. Lindschöld (c. 1680) hos Noreen o. Meyer Sv. förf. 177.
4) [jfr ä. d. det vaar min skyld, bestaar ieg vel, mnt. wante de schuldener de schult nicht besteit, ä. t. dasselb besteh ich nit] (†) tillstå l. erkänna l. medgifva (att ngt förhåller sig så l. så); gå in på riktigheten af (ett påstående o. d.), gifva (ngn) rätt i (ngt); kännas vid (ett yttrande); vidgå, bekänna (ett brott o. d.). Mitt leffuerne jfrå vngdomen .. weta alle Judar, som migh förra kendt haffua, om the wilia bestååt. Apg. 26: 5 (Bib. 1541; NT 1526: om the wilia bära thes wetnesbyrd, öfv. 1883: om de vilja tillstå det). Att enn pige paa Dall .. hade mörtt szit egit barnn och sielff szine misgierning openbarliga bestodt, och kiendt (dvs. erkänt) hade. HSH 29: 97 (1541). Jagh består tigh icke thet tu sadhe, at presterna göra annat offer j Messonne än thet som Christus giorde på korset. L. Petri Dial. om mess. 109 a (1542). Att den tollstriden, som för hade varit, var bijlagd och affskaffad, bestode vij gärna. A. Oxenstierna Skr. 2: 612 (1624). The Eutychianer bestodo icke mehr än en Natur i Christo. Schroderus Osiander 2: 211 (1635). Wilbrand ville inthet beståå samma (skälls-)ord. RP 8: 122 (1640). De orden består jag hafua sagtt till honom. Växiö domk. akt. 1670, nr 37. Han består dät, Fatetur hoc. Schultze Ordb. 4931 (c. 1755).
5) (†) medgifva l. tillåta (ngn att göra ngt); gå in på (en begäran o. d.); gifva sig till freds med l. finna sig i l. lämna opåtaldt (att ngn gör l. gjort ngt). Wij (vilja) för ingenn deel .. beståå tich, att thu lättere solt haffwer wåre warer, änn andre them köpe eller sälie. G. I:s reg. 16: 537 (1544). Thet sletta prester, munkar eller diecknar vpfinne någre finnantier (dvs. knep) eller vieskepelse thz theres förmen them icke bestå eller loffuat haffue, må wehll afflysas. Svart G. I 126 (1561). Om andre Christenhettens potentater bestå K. M:tt i Danmarck att hindra traffiqven igenom Sundedh, är oss ovetterligitt. A. Oxenstierna Skr. 2: 686 (1624). Han består thet intet .. (betyder) tillåter thet intet. Spegel Gl. (1712).
6) [bet. b—f synas vara själfständigt utvecklade i sv.] stå för (en utgift l. kostnad); medgifva l. bevilja (en förmån); gifva, skänka; bjuda på.
a) [jfr mnt. se befruchten, dat se der kost nicht bestan konden] (i sht hvard.) eg. stå för l. vidkännas (en utgift l. kostnad); betala l. erlägga (en utgift); bestrida (kostnaden för ngt); bekosta (ngt för ngn). G. I:s reg. 16: 45 (1544). (Om) the Danske skulle endelige beholla Gotland, tå skulle the widergella K(onung) G(ustaf) halff krigxkostnadt och then andra halffparten wille the Lybske bestå. Svart G. I 80 (1561). Sultan består deras (dvs. soldaternas) lön och betalning. Eneman Resa 1: 228 (1712). Jag .. / .. vil allenast veta få, / Om I så mycket vil bestå, / Som Sömmerskan i lön begär. Nordenflycht QT 1745, s. 161. Byens Drängar / .. spelte om tobak, om öhl, men ej om pengar; / Den som då vann, var fri, .. / Men den som tappa sist han feck all ting bestå. Livin Kyrk. 68 (1781); jfr d. Forsman bör .. bestå kostnaden som erfordras til sakens genomdrifvande. Porthan Bref t. Calonius 74 (1794). Imedlertid bilägger jag förtekning på de böcker jag ville bli ägare af, jämte utsatte priser h(vil)ka jag vill bestå. Därs. 215 (1795). Bestå ngns undervisning. Cavallin (1875). — särsk.
α) bildl. i uttr. bestå fiolerna (se FIOL), kalaset (se KALAS); jfr d.
β) (mindre br.) ersätta (ngn ngt), hålla (ngn) skadeslös för (ngt). Hvad han der oppå kostar, vill K. M:t honom bestå. Oxenst. brefv. 8: 28 (1631); jfr b. Celsius G. I 238 (1746, 1792). Om han (dvs. S. Norby), igenom detta krig, vordo Danmark någon skada tilskyndande, ville han den bestå. Därs. 306. En som består kostnaden för en annan. Deleen (1806; under defrayer).
b) (i sht i kanslistil) medgifva l. bevilja (ngn en förmån, lindring i onera, ersättning l. lön för arbete l. hafd möda o. d.); tilldela, gifva l. lämna l. betala (ngn ngt i lön l. traktamente osv.); anslå (ngt) åt (ngn l. ngt). Them skall ingen ränta blifua bestådt. Civ. instr. 22 (1594). Skal honom bestååss efter Kyrckionnes lägenheet och hans anlagda flijt nogon wedergäldning för sit omak. Laurelius i KOF II. 1: 410 (1659). Jagh (gaf) förslag på en wiss summa penningar, som åhrligen der til skulle anwändas; hwilken .. blef bestådd .. på Kongl. Bergs Collegii stat. Hiärne Förb. 5 (1706). Öfverste-Lieutenanterne begära, at 7 klippare måtte dem bestås. 2 RARP I. 1: 86 (1719). Hofrätten bestås ock en Vachtmästare. Nehrman Pr. civ. 67 (”77”) (1751). När hemmanet råkar i ödesmål genom åboens lättja och odugelighet, bestås ingen Förmedling. Botin Hem. 1: 57 (1755, 1789). Hvad du behagar, består du i lön. Bellman 5: 165 (c. 1775). De vid desse Stater och Verk bestådde Upbördsmän. Sv:s R:s ständers bevilln. 15 juni 1800, s. 126. Bestådda medel. Weste (1807). Då den här bestådda afskrifning blifvit Upbördsmannen til godo beräknad, svare han derefter för all å upbörden upkommande brist. Regl. 11 aug. 1812, s. A 3 a. Storthinget har .. vägrat att till dess (dvs. landtvärnets) organisation bestå några medel. Palmblad Norge 335 (1846). Befattningen att förse värfvade Arméen och Flottan jemte öfriga corpser med deras i stat bestådda underhåll af spanmål och bröd. (Agardh o.) Ljungberg Stat. III. 3: 288 (1859). Han kunde icke slå sig ut med den lön staten bestod. Odhner i 3 SAH 6: 59 (1891). — särsk.
α) (föga br.) med saksubj. Bådhe Andhelig och Werldzlig lag bestå een trogen arbetare sin Löhn. Växiö domk. akt. 1691, nr 188. (Det) synes vara nog, om 4 Riksråder blifva til de 16 som Regeringsformen består. 2 RARP 5: 212 (1727).
β) (†) bevilja l. medgifva l. godkänna (en post i en räkenskap o. d.). Thu (må) wara förtänckt vdi, att holle en motteligere förtäring j allehonde partzeler, eller thet bliffwer tig i tin rekenskap icke bestonditt. G. I:s reg. 16: 650 (1544). Elliesth måge och wåra Ståtthållere vthj Lähnen, gifwe Befallninger, och Sedler vth, dogh inge andre ähn the som .. af wåre Cammerådh vthj Räkninger kunne gillede och beståndne wara. Civ. instr. 24 (1613). Ingalunda tilstädiandes, at någon Post i bemelte Book blifwer .. en eller annan bestådd eller god giord, så frampt den med .. nöyachtige Documenter icke blifwer verificerad. Instr. f. landsbokh. 1688, s. A 3 a.
c) lämna l. gifva (ss. gåfva l. skänk), skänka, begåfva (ngn) med (ngt); kosta på (ngn); låta (ngt) komma (ngn l. ngt) till del; beskära; ägna l. anslå (ngt) åt (ngn l. ngt); (frikostigt) släppa till; stundom ej tydligt skildt från d. Äta af den frukt, som hon (dvs. dygden) sit folk består. Nordenflycht QT 1745, s. 98; jfr b. Vi måste bestå någon omsorg åt våra egna timliga angelägenheter. Lehnberg Pred. 1: 231 (c. 1800). (Vid middagen) upptäcktes, att huset ej bestod bordsknifvar. Berzelius Reseant. 239 (1819). Denna (sidenduk), sade han, ger dig den raske Mathias från Kuru, / Gåfva som karl, ej ofta bestådd åt den fattiga flickan. Runeberg 1: 79 (1832). Du samma underhåll skall få af mig / Som honom af hans slägtingar bestås. Hagberg Shaksp. 2: 146 (1847). Jag trädde ödmjuk in och stod / På samma plats, der tiggarn stått, / Och samma välkomst denne fått / Mig också gumman strax bestod. Tigerschiöld Dikt. 52 (1888). Bolaget bestod ny vaxduk på pulpetklaffen och en tågverksmatta under skrifstolen. Hedenstierna Fru W. 152 (1890). Kaffe och te bestods ej åt barnen. De Geer Minnen 1: 7 (1892). Hvad är all den lycka vår jord kan bestå / mot lön, som i himlen de (dvs. helgonen) fingo? Wirsén Under furor 197 (1896). Den uppfostran, som vid 1600-talets midt bestods åt adeliga jungfrur. E. C. Tegnér Sv. bild. 273 (1896). Så stort utrymme, som vi nu kunna bestå detta ämne. Cederschiöld Sverre 6 (1901). Det utförande, som på Vasateatern bestås det ännu roande stycket, är ganska jämnt och vårdadt. PT 1902, nr 215 A, s. 3. — särsk.
α) (föga br.) i uttr. bestå ngt på ngn (jfr d α), skänka l. gifva l. anslå osv. ngt åt ngn. At räkna på den Store Newtons sätt i Chronologien, bestås knapt 20 åhr på hvar och en Konung, den ene efter den andre. Dalin Hist. 1: 99 (1747). Om jag vore så tråkig som en kung, så skulle jag ha hjerta att bestå alltihop på hans nåd. Hagberg Shaksp. 2: 75 (1847).
β) (i sht hvard.) med prep. med: begåfva (ngn) med (ngt), förse (ngn) med (ngt); kosta (ngt) på (ngn) (jfr e β). Hur fattig man än är, kan man alltid bestå sitt barn med ett vackert namn. Geijerstam Vilse 96 (1897). Om man ville bestå oss med lämpliga skodon. LD 1904, nr 184, s. 3.
γ) bevilja ss. en grace, af gunst o. nåd lämna l. gifva l. skänka, (för)unna. Så länge än ditt vackra öga mig / En blick består. Ridderstad S. dikt. 1: 150 (1855). Pressen tog af mig ett i allmänhet välvilligt och aktningsfullt afsked, som den i allmänhet består statsrådsmedlemmar — när de gå sin väg. De Geer Minnen 2: 108 (1892). Den galgfrist, som bestås oss, innan unionen helt och hållet brytes af den triumferande norska öfvermakten. Hjärne Unionsfaran 23 (1905).
δ) (skämts.) närmande sig bet.: tillerkänna; (godhetsfullt) låta erhålla. Jag har ofta undrat, att ingen Philosoph velat bestå oss flere själar. Kellgren (1788) i 2 Saml. 7: 104.
d) bjuda (ngn) på (mat l. dryck l. ett nöje o. d.); spendera (ngt) på (ngn); traktera (ngn) med (ngt); äfv. (hvard.) abs.: bjuda, spendera; stundom ej tydligt skildt från c. Vinet skall jag bestå. Dalin Arg. 2: 181 (1734, 1754). Den, som består en Ostindiefarare två rus vid bortresan, kan få femton igen vid hemkomsten. Wallenberg 124 (1771). Antalet af mitt sällskap ökades och minskades, i den mån jag bestod nöjaktig kost. Ödmann M. Park 47 (1800). Det kommer dock aldrig så vidt, / Att vin och diverse förtäring / Bestås mig af krögaren fritt. Valerius 2: 17 (1811). ”Häll i”, så skrek han, ”för ingen bang, / I afton vill jag bestå ..”. Runeberg 5: 27 (1860). Gelbgjutaren .. bestod toddy hvar söndag och fyra .. supar på dagen. Wetterbergh G. Nord 29 (1862). Några af det täcka könets slägte / bestodo en koncert. Scholander Skr. 2: 103 (1866). — särsk.
α) (hvard., i sht i södra o. sydvästra Sv.) i förb. bestå (ngt) på ngn (jfr c α), spendera (ngt) på ngn, bjuda ngn på ngt. I kväll skall jag bestå på er. Bestå en kopp kaffe på någon. Bestå ett glas öl på honom. Björkman (1889).
β) (hvard., mindre br.) i förb. bestå (ngn) på ngt, bjuda på l. ”se” på ngt. Han har bestått dem på champagne. Schulthess (1885). Fick han .. en af dessa till instruktör, så bestod han gerna på en kalebass palmvin. G. Pagels i Kongo 2: 96 (1888).
e) i uttr. bestå sig ngt l. med ngt, kosta på sig (ngt, i sht en bekvämlighet, en lyx, en njutning o. d.); dels närmande sig till l. öfvergående i bet.: hålla sig med, dels med afs. på ngt mera tillfälligt l. momentant: regalera sig med (ngt); äfv. närmande sig bet.: unna sig.
α) (i sht hvard.) i uttr. bestå sig ngt. Bäst at aldrig sig något hjertligt nöje bestå. Dalin Vitt. 3: 100 (c. 1745). (Icke en gång) sielfve Konungarne .. bestodo sig särskilta Sängar och Sofkamrar. Dens. Hist. 2: 162 (1750). Kanske ni menar, at jag skulle bestå mig en Bokhållare, som skulle föra mina böcker och skrifva sju för tu? Envallsson Hofsl. 15 (1786). I köket har han (dvs. pastorsadjunkten) ingenting att beställa. Vill han tända på tobakspipan, så kan han bestå sig fnöske och solglas. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 9 (1832). Jag bestod mig i dag andra platsen (på tåget). Wallin Bref o. dagb. 247 (1849). Ingen (fransman) är så fattig eller trasig, att han inte består sig en cigarr, om det också är ”gröna nöden”. Ödman Vexl. bild. 46 (1887, 1893). Pyh! blåste Wirén, det var mig ena ömtåliga nerver herrarna bestå sig! Malm Brytn. 85 (1901).
β) (hvard.) i uttr. bestå sig med ngt (jfr c β). SN 1864, nr 18, s. 4. Han var den ende af de tre, som bestod sig med denna lyx (dvs. med hökass). De andra hade sin foderknippa lös i vagnen. Benedictsson Folkl. 79 (1887). Han måtte vara förmögen, han består sig med häst och vagn ..; i dag tänker jag bestå mig med vin till middagen. Wenström o. Harlock (1904). Folkteatern .. består sig med en bra orkester. SvD(L) 1905, nr 279, s. 3.
f) i pass. mer l. mindre närmande sig deponentiell anv. med bet.: vankas, vara att få, stå att erhålla. At tiänstefolket ey måge få vetta, det uti en dehl landsorter bestås större lön. 2 RARP 2: 344 (1723); jfr b. (dvs. på julaftonen) bestods ingen middag. Ödmann Hågk. 20 (1801). Nu vill du väl äfven veta något om ett visst nygift herrskap? Det skall bestås. Bremer Nina 437 (1835). Lef på torra fisken fyrti dagar, / Ty inga såser här vid lag bestås. Strandberg 3: 341 (1854). Det är andra minnen det, än som bestås i detta slafland. Wikner Vitt. 90 (1877). På födelsedagar bestods ett glas vin. De Geer Minnen 1: 7 (1892). jfr: Ett passivt uttryck, som nära öfvergått till impersonalt, hör hit (dvs. till bet.: utgifva kostnaden för): Det bestås. ”Nej, min herre! det bestås icke mera för denna gången.” Almqvist (1844).

 

Spalt B 1685 band 3, 1906

Webbansvarig