Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESMUTSA besmut4sa, i Sveal. äfv. 032 (besmùttsa Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom d. besmudse efter t. beschmutzen; se BE- o. SMUTSA]
(i skriftspr., numera mindre br.) smutsa ned, smutsa. Humbla 355 (1740). Adressen 1775, sp. 320. En tjock beckmassa .. drifver / upp dunster, som besmutsa dalens rand. Lovén Dante 1: 110 (1856). (De nämnda hästarna) hafva den sällsynta egenskapen att icke besmutsa vägarne som de beträda. Samtiden 1873, s. 378. — jfr OBESMUTSAD. — särsk. bildl.
a) (groft) fläcka l. vanära. (Kejsar) Tiberii sonhustru .. besmutsade sig och förfäder och efterkommande med en älskare från en småstad. Kolmodin Tac. 1: 288 (1833). Han (dvs. Napoleon I) är besmutsad af falskhet och svek. Forssell Stud. 1: 95 (1871, 1875). Jag led att tänka mig ert segerkrönta namn / Besmutsadt. Snoilsky För kronan 70 (1896).
b) smutskasta, smäda. (Nya skolan synes) dela sig i trenne Departementer .. (af hvilka) det ena .. besmutsar alla författare af värde. Journ. f. litt. o. theat. 1810, s. 1141.

 

Spalt B 1595 band 3, 1905

Webbansvarig