Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESKÄNKA beʃäŋ4ka, i Sveal. äfv. 032 (beskä´nka Weste; besch`ännka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. SKÄNKA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom ä. d. beskænke af mnt. beschenken; jfr holl. o. t. beschenken; se BE- o. SKÄNKA, v.]
I. [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t. samt SKÄNKA (i, ut)] (numera knappast br.; se dock b) gifva (ngn) ngt att dricka, förpläga (med starka drycker); jfr BESKÄNKT. Stiernman Com. 1: 794 (1622). Någre som aff högre Stånd äre warda .. däruthur (dvs. ur ett horn) beskänckte medh en Dryck Reenst Wijn. Rel. cur. 51 (1682). Augustus Cesar / Beskänks ur Hebes guldpokal. Wallin Vitt. 2: 234 (1806). (Vi) trefvade .. oss i mörkret upp till tullstugan, der vi skulle beskänkas med en nattdryck. Strindberg I vårbrytn. 1: 17 (1881); jfr II 2 b. — särsk.
a) i bild. Vi kunna ej förtära en tjugonde del af öl och vin, mot det hvad våra förfäder tålte vid. .. Vi voro fordom stora och starka trän, som behöfde vattnas med ämbar, nu äro vi små svaga plantor, som falla ned förvissnade vid et qvarters beskänkning. SP 1780, s. 1058. Gråt, ja gråt den störste sonen, / Du (nordens sångmö) beskänkt med Brages mjöd! C. A. Kullberg Dikter 217 (1846, 1850; med syftning på Tegnér).
b) (föga br.) refl.: förpläga sig (med starka drycker). De beskänkte sig af allan magt. Strandberg 3: 443 (1856).
II. [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t. samt SKÄNK, gåfva, o. SKÄNKA, gifva] skänka, begåfva.
1) (†) skänka (ngn ngt), beskära. Menniskian har tänckt / Medh Wyrdnat skåda det som Gudh osz har beskänckt. Achrelius Subtil. hand A 4 b (1690).
2) (i skriftspr., föga br.) begåfva (se d. o. 1).
a) utan angifvande af gåfvan: förse l. hugna (ngn l. ngt) med skänker, gifva en gåfva l. gåfvor l. skänker åt (ngn). Verelius Ind. 301 (1681). Det ena Clöstret beskänker det andra till högtider och Nyår. Eneman Resa 2: 236 (1712). (Rådmannen Olof Larssons) Bens Hvilo-Cammar är vti then (af honom rikeligen beskänckte) St. Claræ Kyrckia. Rüdling Suppl. 174 (1740). Äfven mig har han beskänkt, den söte rike Herren. Bretzner Den liderl. 5 (1797; klandradt ss. province-talesätti Journ. f. sv. litt. 1797, s. 341). Nicander S. arb. 2: 206 (c. 1830). Honom som gäst på öfliga viset beskänkom. Johansson Hom. Od. 8: 389 (1844). — bildl. Shakspeare är rik nog att konungsligt beskänka den högsta Britten såväl som den lägsta. Geijer I. 3: 343 (1814).
b) med prep. med för angifvande af gåfvan: förse (ngn) med (ngt) ss. gåfva, gifva l. skänka (ngn ngt). Himlen hade mig med mycket godt beskiänkt. S. Columbus Vitt. 72 (1669). De twenne Bassarne (dvs. paschorna) af Morea (blefvo) .. beskänckte med en hoop Hönsz, Fisk .. och Confiturer. OSPT 1686, nr 51, s. 6. Jag .. beskänkte hwar Skeppare med en Silfwerbägare. M. Stenbock (1716) hos Loenbom Anecd. 2: 169. Af staten med borgarrätt beskänkta personer. Palmblad Fornk. 2: 429 (1845). N. Flensburg i LD 1905, nr 68, s. 3 (i poem).
Ssg: (II) BESKÄNKNINGS-BREF. (†) bref som åtföljer en gåfva. Beskänknings-Bref, som öfversändes til någon med en skiänk och gåfva. Biurman Brefst. 53 (1729, 1739).

 

Spalt B 1534 band 3, 1905

Webbansvarig