Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESKIFVA, v. -ade
Etymologi
[sannol. af BE- o. SKIFVA (sig)]
(i Finl., hvard.) refl.: beskärma sig. Detta .. gaf anledning att beskifva sig öfver riksdagen. Topelius Fält. 4: 314 (1861). Det är fasligt hvad lyxen och läseriet ta till, — beskifvade sig lagmanskan. Dens. Vint. I. 2: 48 (1867, 1880). Sara .. kunde icke nog beskifva sig öfver den dyrbara kronan. Dens. Läsn. f. barn 6: 143 (1884). A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1902).

 

Spalt B 1490 band 3, 1905

Webbansvarig