Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BERÄKENBAR berä4ken~ba1r l. 030~2, adj.
Etymologi
[efter t. berechenbar]
(knappast br.) beräknelig; jfr BERÄKNINGSBAR. Själslifvet, liksom naturlifvet, är underkastadt bestämda lagar och derföre beräkenbart. Rein Psyk. 1: 293 (1876).

 

Spalt B 1363 band 3, 1904

Webbansvarig