| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÄKTIG, adj.
(†) anträffadt bl. i uttr. blifva l. varda bemäktig.
a) som bemäktigar sig l. kommer åt l. i besittning af. Discantisterne hafwa Angifwit vthi dhet Ehrew: Consistorio dhet dhee icke kunna blifwa bemächtige sochna penningerne aff Giötterydz g(äl)l. Växiö domk. arkiv 1676, nr 318.
b) som är herre öfver, mäktig. Så vijda iag mitt egit sinne bemächtig ähr vorden. Växiö domk. akt. 1700, nr 121.
Spalt B 1113 band 3, 1903