Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEMYRRA, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
Ordformer
(-mirr- Mark. 15: 23 (NT 1526), P. Erici 1: 113 b (1582))
Etymologi
[af BE- II 1 d o. MYRRA]
(†) blanda l. försätta med myrra. Bemirrat wijn. Mark. 15: 23 (NT 1526; Bib. 1541: bemyrrat; öfv. 1883: myrrablandadt). (Att Kristus) then bittra och bemirradhe kalcken för werldennes synder dricka skulle. P. Erici 1: 113 b (1582). Lex. Linc. (1640, under myrrhinus).

 

Spalt B 1111 band 3, 1903

Webbansvarig