Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELOTTAD, p. adj.
Etymologi
[af BE- o. LOTT]
(†) som fått på sin lott; delaktig (af). Ett brödraband emellan .. den i all odlingens öfverflöd lefvande och den deraf minst belåttade. Boëthius Sed. 305 (1807).

 

Spalt B 1048 band 3, 1903

Webbansvarig