Publicerad 1903 Lämna synpunkter BELASTARE, m.||ig.; pl. =. Etymologi [af BE- o. LASTARE, sannol. med anslutning till BELACKARE; jfr dock anm. till BELASTA, v.1 2 a ϑ δ’ o. ex. från Gyldenstolpe under 2 b δ samt BELASTNING, sbst.1 2 e] (†) lastare, belackare. Belastare blifven stumme! Gustaf III Skr. 1: 66 (1786). Spalt B 1029 band 3, 1903 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
