Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELANGA belaŋ4a, i Sveal. äfv. 032 (bela´nga Weste; belànnga Almqvist), v. -ade.
Ordformer
(-long- G. I:s reg. 2: 23 (1525), -lång- Hyltén-Cavallius Vär. 2: 406 (i handl. fr. 1627))
Etymologi
[liksom ä. d. belange af mnt. o. t. belangen, väl urspr.: sträcka handen efter, nå; jfr holl. belangen, eng. belong, äfvensom t. erlangen; se BE- o. LANGA]
— jfr ANBELANGA.
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) lyckas få (ngt), erhålla (ngt); jfr ANLANGA 1 b. G. I:s reg. 5: 88 (1528). Sedan wij någenn gruntlig beskeydt belangade aff .. E(ders) k(ärlighe)tz sendningebud. Därs. 11: 159 (1536). Endog h: kon: Ma:t jnthet Reuersall eller gienbreff på szame forbund (med Danmark) .. belangit haffwer. Därs. 188.
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl. samt t. er ist nicht mehr zu belangen] (†) lyckas nå l. upphinna l. anträffa (ngn). Epther .. wij icke .. witthe (dvs. veta) om .. waare .. seningebudt .. edher wthij Calmarna belonge Ty giffue wij edher nw medh thetta woorth breff .. tilkenne (att ..). G. I:s reg. 2: 23 (1525).
3) (†) framkomma (till); jfr ANLANGA 1 a. Att een godh Politie (dvs. ordning) .. hållas skulle, .. hafwer iagh .. låtet migh wara angeläget, och hwadh som iagh hafwer förnummit deremot at handlas .., afhulpet hwadh migh hafwer warit möijeliget, och det öfrige till wederbörlige orter belanga låtet. S. G. Helmfelt i HSH 31: 508 (1662).
4) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt ä. t.] (†) göra framställning till (ngn om ngt), anmoda (ngn om ngt); jfr ANLANGA 2. (Att du) kunde koma honum vdj wore tyäniste, som vij tilforende haffue belangett tiig ther vm. G. I:s reg. 8: 267 (1533).
5) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl., ä. t. o. eng.] (†; se dock a o. c) vidkomma, beträffa, angå; jfr ANBELANGA o. ANLANGA 3. Hwad the achte att göre vdj saken, effther hon jw them .. så wäll som oss belanger. G. I:s reg. 14: 158 (1542). The ting, som wår saligheet belanga. Falck Underv. 137 b (1558). Effter som alle förberörde Artickler och Punchter belangendes äre, hwadh som sigh widh Grentzerne kan haffua tildraget. Tegel G. I 2: 301 (1622). RARP 3: 396 (1644). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. ä. t.] (numera i sht i arkaiserande l. skämts. framställning, föga br.) i uttr. hvad (förr äfv. hvad som) den saken (mig osv.) belangar o. d. FH 1: 238 (1542). (Hertig Johan o. hans efterkommande skola i hertigdömet) råde .. öfver slot, fäste, landh, län och alle thess inbyggiare .., synnerligen hvadh cronones årlige ränte .. belangar. RA 1: 751 (1557). Hvad som Sveriges egne provincier belangar. RP 8: 206 (1640). Hwadh oss belangar, så är nogsampt klart, at wij hafwa ingen argare eller större fiende än som wij sielfwa äre. Muræus 2: 58 (1648). Hvad det belangar, att vi … Fryxell Ber. 5: 54 (1831; cit. fr. 1604). Hvad den saken belangar. Almqvist (1842). Hvad nu belangar qvinnospörsmål, så låt oss tala om kammarpigornas städsel. Topelius Planet. 2: 213 (1889; arkaiserande). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) med prep. till. Hwadh til the ihiälslagna Poler belangande är. Petreius Beskr. 2: 207 (1614).
β) (†) med prep. på. Någre Register som .. äre belangande på Kyrcke och Prestegodtz j Westergöteland. G. I:s reg. 18: 417 (1547).
γ) (†) med prep. om. Hwadh som widare belanger om ordentligit leffuerne med maat och dryck, thet står tilförenne förmält. B. Olavi 146 b (1578). Lælius Jungf. O 1 a (1591).
Anm. till a. Med anslutning till ett obj. i pl. kunde verbet fordom ngn gg stå i pl. Hwad szom the Tydszske Bådzmän belange. G. I:s reg. 16: 19 (1544). Hwad vthwertis vrsaker belanghe, kan man ransake hoos then siuke. B. Olavi 152 a (1578).
b) [jfr motsv. anv. i ä. t.] i uttr. så mycket den saken (mig osv.) belangar, hvad den saken (osv.) beträffar. Så mygit som belanger thet Forbundh, .. ther haffuer kho: Ma:t tiil Swerige .. tilscriffuit kho: Ma:t till Dammarch, siit szinne och mening vm. G. I:s reg. 11: 360 (1537). Så myckit Scipionem belangar, äre the Fridzarticklar .. misstenckte. Schroderus Liv. 679 (1626).
c) [jfr motsv. anv. i mnt., ä. holl. o. ä. t.] (numera bl. ngn gg i skämts. stil) i p. pr. i prepositionell anv. (stundom efter det styrda ordet): angående, beträffande. Öpett Mandats breef .. belangandes the månge Landzköpmän. G. I:s reg. 16: 5 (1544). (Det) samptycke, som uthi Vesterås skedde .., belangende huru theres Nåder (dvs. G. I:s lifsarfvingar) effter högbem(äl)te k. Ma:tz .. dödelige afgång .. till kronon .. komme .. skole. RA 1: 718 (1560). Migh belangandes hafwer jagh orsack Gud högeligen til at tacka för god helsa och got tilståndh. Gustaf II Adolf 563 (1625). Elljest St. Erickz ähra belangande, så är han worden fullkomligen hållen för Sweriges Rijkes Patron. Dijkman Ant. 129 (1703). Belangande den affären. Almqvist (1842).
6) (†) komma i fråga, erfordras, behöfvas. Jagh wil sända hestar och wagnar, / Och sedan hwadh som meer belangar. Gevaliensis Jos. 44 (1601). Så at icke then ringaste ther öffuer klagha kunde, at honom, hwad som til nödhtorfften belanghade, någhot fattades. Petreius Beskr. 2: 256 (1614); jfr 5 a α.

 

Spalt B 1022 band 3, 1903

Webbansvarig