Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKLACKAD beklak4ad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. KLACK]
(tillfällig bildning) försedd med klack(ar), som har klack(ar). Hälen får hos Lappen tillfälle att sjunka längre ned, än hos beklackade personer. Düben Lappl. 169 (1873).

 

Spalt B 936 band 3, 1902

Webbansvarig