Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHAGSJUKA beha3g~ʃɯ2ka, stundom 04~10 (beha`gsjuka Weste), r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr d. behagesyge samt holl. behaagziekte, behaagzucht, äfvensom t. gefallsucht; se för öfr. föreg. samt SJUKA]
egenskap(en) att vara behagsjuk.
1) (†) till BEHAGSJUK 1. Kolmodin Tac. 1: 141 (1833).
2) till BEHAGSJUK 2: koketteri. Tessin Bref 2: 160 (1754). Konsten, at .. smickra et fruntimmers fåfänga och behagsjuka. Envallsson Ofört. möt. 30 (1786). Behagsjukans kalla beräkning å ena, den sannaste ömhets känslor å andra sidan. Hedin Rev. qv. 221 (1879). — i personifikation. Deleen Fabell. 1: 170 (1831).

 

Spalt B 852 band 3, 1902

Webbansvarig