BEHACKA behak4a, i Sveal. äfv. 032 (beha´cka Weste; behàkka Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af t. behacken; jfr d. behakke; se BE-o. HACKA, v.]
(föga br.) vederbörligen l. på alla kanter hacka. Möller(1782, under behacken). Mycket .. (af gräsvallen) qvarstår till förargelse vid rotfruktsplanteringen och behackningen. Lundequist 328 (1840, 1855). Dalin(1850).
