Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFÖRARE, m.
Etymologi
[af föreg.; jfr ä. d. befører samt FÖRFÖRARE o. ANBRINGARE i motsv. bet., äfvensom lat. delator]
(†) person som (ofta l. gärna) angifver l. förtalar; bakdantare. Wij äre icke så lette til ath tro slika beförare. G. I:s reg. 7: 233 (1531). Calumniator .. lastare, beförare. Var. rer. 48 (1538).

 

Spalt B 711 band 3, 1901

Webbansvarig