Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFÄLSKAP befä3l~ska2p, äfv. 04~1, n.; -et.
Etymologi
[afl. af BEFÄL; jfr holl. bevelschap]
(föga br.) utöfvande l. innehafvande af befäl; befälhafvarskap. Under 7 års befälskap. Ekelund Fäd. II. 1: 164 (1830).

 

Spalt B 699 band 3, 1901

Webbansvarig