Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFORDRARINNA befω1rdrarin3a2 l. -fω1d-, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(beforderinna P. Jonæ (1620; se under 2), Stiernhielm Lycks. 4 (1650))
Etymologi
[jfr t. beförd(r)erin]
kvinna som befordrar; jfr föreg. o. följ. — särsk.
1) motsv. BEFORDRARE 1. Stiernhielm Lycks. 4 (1650). P. Sondén i NF 12: 529 (1888).
2) (†) motsv. BEFORDRARE 2. Edle och welborne Frw, gunstige Beforderinna. P. Jonæ Likpred. öfv. Trolle 1 (1620).

 

Spalt B 664 band 3, 1901

Webbansvarig