Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDÅRNING bedå4rniŋ l. 032, r. l. f.; best. -en.
(knappast br.) = föreg. (se särsk. d. o. slutet). De stunder .., då all förblindelse och all bedårning faller, .. då samvetet vaknar och talar. Rosenstein 3: 269 (c. 1790).

 

Spalt B 602 band 3, 1901

Webbansvarig