Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDRÄGLIGHET bedrä4glig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (bedrä´glighet Weste; bedr`äglighét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bedräglig.
1) till BEDRÄGLIG 1: svekfullhet, oärlighet, falskhet. Serenius (1741). Lysander Äfv. 119 (1872).
2) till BEDRÄGLIG 2: opålitlighet. Rydelius Förn. 172 (1721, 1737). Hoppets bedräglighet. Hagberg Pred. 1: 49 (1814). Hennes första bittra erfarenhet af lifvets bedräglighet. Lysander Faust 116 (1875). — (föga br.) konkretare: illusion. Kronans lysande bedrägligheter. Schröderheim Skr. 97 (c. 1795).

 

Spalt B 591 band 3, 1901

Webbansvarig