Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEDRAGA, v.2 -er, -dragit.
Etymologi
[efter t. betragen; jfr ä. d. bedrage, holl. bedragen; se BE- o. DRAGA]
(†) vanl. refl., med l. utan prep. till: belöpa sig l. uppgå till. Mången sätter meera genom gästningh till om åhret än alle hans vtlagor .. sigh bedraga. RARP 3: 252 (1642). Dedh qvantum, som löningerne bedrage. Därs. 8: 247 (1660). Konungens (i Siam) åhrliga Inkomster hafwa sig .. till .. 360. Tunner Gull bedragit. Siam 56 (1675). 30.000 Dal. S:mt .. som dage-tractamentet sig bedrager. 2 RARP I. 2: 187 (1720). J. Alströmer Præs. i VetA 1745, s. 21.

 

Spalt B 577 band 3, 1901

Webbansvarig