| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEDOFTA bedof4ta, i Sveal. äfv. 032, v. -ade.
(i poesi, föga br.) öfvergjuta med doftande ämnen, göra doftande. Snart .. / Bli vi stoft .. / Hvi bedofta då min grafsten? / Fåfängt gjuta vin på kumlet? Tranér Anakr. 5 (1825, 1833). Med välluktvatten ljufva / Hon ändtligen sig nog bedoftat har. Kullberg Rol. 1: 175 (1865).
Spalt B 576 band 3, 1901