Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEBOELIGHET bebω4elig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 0300~2, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara beboelig. Skogarne äro ett vilkor för vårt lands beboelighet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 7 (1864). Himlakropparnes beboelighet. AB 1890, nr 15, s. 4.

 

Spalt B 543 band 3, 1901

Webbansvarig