Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BARB bar4b, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er40.
Etymologi
[jfr d. barbe, t. barbe, f., eng. barb, af fr. barbe, af lat. barba (se föreg.)]
ett slags särskildt väfd, afpassad, lång o. smal remsa af spetsar o. d. använd ss. prydnad i sht på kvinnas hufvudbonad. Hufvudbonad med långa hängande barber af blonder iväfda med guld. Mag. f. konst. 1839, s. 32. Sundsv.-p. 1886, nr 153, s. 4. — jfr BLOND-, GULD-, LINNE-, SPETS-, TYLL-BARB m. fl.
Ssgr: BARB-KRAGE3~20. N. journ. f. dam. 1855, s. 102.

 

Spalt B 297 band 2, 1899

Webbansvarig