Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BALLOTERA bal1ote4ra l. -åt-, äfv. -ωt-, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, BALLOTATION -tatʃω4n l. -aʃ- l. 0104 (numera föga br., Björnståhl Resa 1: 442 (1772)).
Etymologi
[jfr d. ballotere, t. ballottieren, af fr. ballotter, af ballotte (it. balotta), liten boll, voteringskula, dimin. af balle, boll, hvilket är af germ. ursprung (se BOLL)]
1) omrösta l. votera med (svarta o. hvita) kulor, i sht rörande persons upptagande i korporation o. d. 2 RARP 4: 511 (1727). Alla ballotationer (i republiken Venedig) äro hemliga. Björnståhl Resa 1: 442 (1772). Man voterar eller balloterar här (i Genua) lika som i Venedig. Därs. 497 (1773). Vid ballotteringen (var) en enda svart kula .. nog, at utesluta Candidaten. J. Stenhammar i LBÄ 14—15: 73 (1798). Ljunggren SAHist. 1: 35 (1886).
2) (†) om kvicksilfver: uppdela sig i små kulor. (Man kan föra barometrarna) med sig, utan at qvicksilfret balloterar. Björnståhl Resa 1: 142 (1770).
Särskild förbindelse:
BALLOTERA IN 1010 4. gm balloterande invälja. Björkman (1889). — jfr INBALLOTERA.
Ssg: BALLOTERINGS-KULA1030~20. SPF 1831, s. 144. Dalin (1850).

 

Spalt B 179 band 2, 1899

Webbansvarig