Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BALANIT bal1ani4t, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. balanit, fr. o. eng. balanite, af lat. balanites, gr. βαλανίτης, ollonformad, af βάλανος (se föreg.)]
(numera knappast br.) geol. fossilt skaldjur af familjen Balanidæ, sjöollon, sjötulpan. Wallerius Min. 385 (1747). Balaniter äro et slags stenvandlade mångskalige Musslor, som vanligen kallas Echini Marini. Rinman (1788). Kindblad (1867).

 

Spalt B 150 band 2, 1898

Webbansvarig