Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BAKLADDNING ba3k~lad2niŋ, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[af BAK, adv., o. LADDNING; jfr t. hinterladung]
laddning bakifrån (ej från mynningen); jfr KAMMAR-LADDNING. Redan i 14:de århundradet hade man kanoner lämpade för bakladdning. Hazelius Artill. 64 (1865). Gevär med bakladdning. Hahr Jagt 95 (1866). jfr föreg. — Anm. Schulthess (1885) upptager verbet bakladda, hvilket knappast torde användas.
Ssgr: BAKLADDNINGS-BATTERI300~102. batteri af bakladdningskanoner. Instrukt. f. gen.-stab. fältöfn. 1887, s. 31. —
-DUBBELBÖSSA~1020. Lunds veckobl. 1870, nr 64. s. 3. —
-ELDRÖR~20 l. ~02. Billmanson Vap. 35 (1882). —
-GEVÄR~02. SFS 1868, nr 5, s. 11. —
-HAUBITS~20 l. ~02. SFS 1879, Bih. nr 3, s. 9. —
-INRÄTTNING~020. A. Cajanus i Läsn. f. folket 1869, s. 344. Palmstierna 137 (1872). —
-KANON~02. Hazelius Artill. 64 (1865). SFS 1871, nr 2. s. 18. —
-KARBIN~02. SFS 1871, nr 2, s. 10. —
-MEKANISM~102. C. O. Nordensvan i NF 5: 204 (1881). —
-MODELL~02. Uppf. b. 6: 93 (1875). —
-SYSTEM~02. A. Cajanus i Läsn. f. folket 1869, s. 348. Konow (1887). —
-VAPEN~20. Eldhandv. skjutsk. 2: 148 (1886).

 

Spalt B 123 band 2, 1898

Webbansvarig