Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BACCALAUREAT bak1ala͡urea4t (baccalaurea´t Weste), n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. baccalaureat, fr. baccalauréat, eng. baccalaureate, af mlat. baccalaureatus, bildadt af baccalaureus]
benämning på den lägsta vid vissa (särsk. franska o. engelska) universitet utdelade vetenskapliga lärdomsgraden. Holmberg (1795, under baccalaureat). Dalin (1850). Ped. blad 1876, s. 144.
Ssgr: A: BACCALAUREAT-AFHANDLING10103~020. Schybergson 1: 155 (1887).
B: BACCALAUREATS-EXAMEN10103~020. C. F. Wiberg i Ped. tidskr. 1868, s. 271. Ped. blad 1876, s. 144. —
-GRAD~2. Lärov.-komit. 1884, 2: Bil. B, s. 233.

 

Spalt B 11 band 2, 1898

Webbansvarig