Publicerad 1903   Lämna synpunkter
AUTENTIK a͡u1tenti4k l. -än-, äfv. a͡ω1-, stundom (utan diftongisering) a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u-, äfv. (jfr uttalet i fr.) å1ten- l. å1tän-, äfv. AVTENTIK av1(åtangti´k Almqvist, autännti´k Dalin), adj. Anm. I ä. tid förekommer ordet äfv. i lat. form. A. Oxenstierna Skr. 2: 647 (1624).
Etymologi
[jfr eng. authentic, (o. authentical), fr. authentique, af lat. authenticus, af gr. αὐϑεντικός (se AUTENTISK)]
1) (numera mindre br.) = AUTENTISK 1. S. Britas Revelations-böcker blefwo A:o 1446 .. i Rom autoriserade, och i alla stycken för Orthodoxe och Autentique .. förklarade. C. Örnhjälm i HSH 3: 149 (1693). Det blir .. nödigt, at ur tilgängeliga Criminal-acter samla authentique underrättelser, i hvad mohn brott och missgerningar .. til- eller aftagit. Upsala mötes besl. 1793, s. B 3 b. Svårt är, att i saknad af några authentika handlingar i detta ämne, vinna någon fullkomlig upplysning om förhållandet. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 27 (1840). Ett autentikt .. tak (från 1500-talet). C. R. Nyblom i PT 1892, nr 207, s. 3. Adelsköld Karl XII 1: 189 (1903).
2) (knappast br.) = AUTENTISK 2. Autentiqve, myndig. Swedberg Schibb. 252 (1716).

 

Spalt A 2696 band 2, 1903

Webbansvarig