Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARMINIAN ar1minia4n l. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(armenian Oxenst. brefv. 10: 253 (1618), Pfeiffer (1837))
Etymologi
[jfr t. arminianer, eng. arminian, af holl. arminiaan, af Arminius ss. latiniserad form för det holl. tillnamnet Harm(en)sen]
kyrkoh. anhängare af en (holländsk) sekt som anslöt sig till de läror som framställts af den holländske teologen Jacob Arminius l. Harm(en)sen († 1609) o. hvilken år 1610 skilde sig från reformerta kyrkan (förkastande denna kyrkas dogmer om nådavalet osv.). Oxenst. brefv. 10: 253 (1618). Arminianerne blefwe sedan kallade Remonstranter. Dryselius Kyrkoh. öfv. NT 653 (1708). Möller Kyrkoh. 332 (1774). Cornelius Handb. i kyrkoh. 279 (1872, 1890).

 

Spalt A 2329 band 2, 1901

Webbansvarig