Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARGVÅN, m. l. f.? (n. RP 7: 41 (1637)).
Etymologi
[efter mnt. argwan, m., t. argwohn, m.; jfr holl. argwaan, m.; se ARG, adj., o. VÅN]
(†)
a) misstanke. Någen .. then ther medt ord, tall eller gerning någen mistanke eller argwon .. i frå sig gifver. RA 1: 276 (1540). Schroderus Liv. 527 (1626). Iu heftigare kärleken ähr, iu mera ähr den till argvohn och misstanckar benägen. U. Hiärne Vitt. 33 (1668). Taga arg-wåhn och kasta groll på enom, vtan sak. Sahlstedt Hofart. 79 (1720).
b) misstänkt handling. Som hade han een argvohn begådt eller och nogon fiendskap attenterat Sveriges Chrono. RP 7: 41 (1637). Begådt något argvåhn. Därs.

 

Spalt A 2224 band 2, 1901

Webbansvarig