Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANVÄRFVANDE an3~vær2vande, n.; best. -et.
vbalsbst. till ANVÄRFVA. — särsk. (†) = föreg. i konkretare anv. Hafver kon:ge Ma:t .. effter key. Ma:tz venlige begären och anverfvende .. en mögelig .. tilhielp .. utlofvat. RA 1: 447 (1545).

 

Spalt A 1956 band 2, 1900

Webbansvarig