Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANVÄNTA, v.
Etymologi
[jfr holl. aanwachten, t. anwarten; se AN, adv. II 4, o. VÄNTA]
(†) vänta på, förvänta, motse. Äre wij arme exulanter (dvs. landsflyktingar) och Pelegrimmer? Så må wij icke bätre wilkor och legenheet, än een Wäghfarandhe här förbijdha och anwänta. Kemner 15 (1629).

 

Spalt A 1955 band 2, 1900

Webbansvarig