Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANVRÅLA an3~vrå2la, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[af AN, adv. II 4, o. VRÅLA; jfr t. anbrüllen, äfvensom ANROPA 3]
(enst.) vråla mot l. till (ngn). När du i rim fördjupad vankar, / .. Skall ett anvrålande: Wer da? / Med skräck förskingra dina tankar. J. G. Oxenstierna 5: 460 (1773).

 

Spalt A 1948 band 2, 1900

Webbansvarig