Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTVORT, n.
Ordformer
(antward(t) G. I:s reg. 9: 49, 10: 41)
Etymologi
[af mnt. antwort, antworde, antwarde, t. antwort, motsv. got. andawaúrdi; jfr ä. d. antvord; jfr äfv. ANTVARDA, v.2, samt ANSVAR II]
(†) svar. G. I:s reg. 9: 49 (1534). Szuar och antwardt. Därs. 10: 41 (1535). At forskicke hans Nåde Marcus meyere tiil myntlig tall och andtwordt. Därs. Gifvendes hans Nåde strax tilbaga igen et scriffteligit antvort ther uppå. RA 1: 214 (1537).

 

Spalt A 1929 band 2, 1900

Webbansvarig