Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTIBACKIUS an1tibaki4us, äfv. 10032, r. l. m.; best. -ien—40, äfv. —32; pl. -ier—40, äfv. —32.
Ordformer
(-bacch V. F. Palmblad i Sv. lit.-tidn. 1816, s. 359. -bachier (sg.) Arfwidsson Oisian 1: 316 (1842))
Etymologi
[jfr t. o. eng. antibacchius, fr. antibacque, antibacchius, af gr. ἀντιβάκχειος, af ἀντί (se ANTI-, prefix2 3) o. βακχεῖος (se BACKIUS)]
metr. (antik) versfot bestående af två långa (l. starktoniga) o. en kort (l. svagtonig) stafvelse (— — ∪). Regnér Metr. öfv. 26 (1801). Qval-ande, liflösa, otyglad .. äro antibackier. Adlerbeth Æn. Föret. 9 (1804, 1811). jfr Beckman Versl. 42 (1898).

 

Spalt A 1885 band 2, 1900

Webbansvarig