Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTECKNARE an3~tek2nare, m.||ig.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
person som antecknar. Anteknare, Annotator, commentariensis. Lex. Linc. (1640). — särsk. om upptecknare l. samlare af strödda notiser l. författare af dagboksanteckningar; memoarförfattare. Ur en antecknares samlingar. G. E. Klemming (1868; boktitel). ”Presteståndet räknades för så fast, att Mössorna knappast vågade se på det”, säger en samtida antecknare. Malmström Hist. 6: 113 (1877). Odhner G. III 2: 423 (1896). — (†) om häfdatecknare. Den, som i Nordiska Historien inblandat de mäste Dikter och mäst förledt dess anteknare, har varit Saxo Grammaticus. Dalin Hist. 1: Föret. 10 (1747).

 

Spalt A 1877 band 2, 1900

Webbansvarig