Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTASTLIGHET an3tastlig~he2t l. 3~200, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara antastlig. Björkman (1889). Lundell (1893). — jfr OANTASTLIGHET.

 

Spalt A 1872 band 2, 1900

Webbansvarig