Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSKOTT an3~skot2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. anschuss, vbalsbst. till anschiessen (se ANSKJUTA)]
1) [efter t. anschuss i motsv. bet.] (föga br.) kem. motsv. ANSKJUTA II 1: anskjutning. Anschuss .. anskott ell. anskjutning af kristaller o. d. Deleen (1836).
2) [bildadt med anslutning till ANLJUD samt INSKOTT, INSKJUTA] (föga br.) språkv. konkret: ss. begynnelseljud (i ett ord l. en stafvelse tillagd vokal o. d.); jfr ANSKJUTA II 4 samt TILLSKOTT. Voguliskan har .. hjelpt sig ur förlägenheten med det med två konsonanter begynnande ordet (svin) genom anskjutning af ett i. .. Ett sådant anskott förekommer ganska ofta i Ungerskan; så t. ex. uti István, iskola, istráng af Stefan, schola, t. Strange. Ahlqvist Kulturord 15 (1871).

 

Spalt A 1727 band 2, 1900

Webbansvarig