Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANHÄNGIGHET an3häŋ1ig~he2t, äfv. 3~201 (anhä´ngighet Weste), r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara anhängig. — särsk.
1) (numera föga br.) till ANHÄNGIG 3. Att beskylla mig .. för anhängighet till en ny tysk skolas förvillande läror. Järta V. skr. 2: 425 (1824). Min anhängighet till konungamagten. Livijn Skr. 2: 378 (1840). Hans (dvs. aposteln Petri) anhängighet till Mosaiska lagen. Agardh Teol. skr. 3: 32 (c. 1850). SAOB (1870). Björkman (1889).
2) (föga br.) jur. till ANHÄNGIG 5. Under sakens a(nhängighet) Durant la litispendance. Nordforss (1805). Björkman (1889).

 

Spalt A 1464 band 1, 1898

Webbansvarig