| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANGRIPA an3~gri2pa, äfv. aŋ3~ (a`ngripa Weste), v. -griper, -grep, -grepo, -gripit, -gripen; se för öfr. GRIPA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br., mest i bet. 6 b, Wollimiiaus Ench. (1652, under deprehensio), Thorild 3: 79 (1791), Kindblad (1867), SFS 1897, nr 34, s. 11), -NING (numera knappast br. utom i ssgr. Lex. Linc. (1640)); -ARE; jfr ANGREPP.
— jfr GRIPA AN.
1) [jfr t. etwas mit einer zange angreifen] (†) gripa tag i, gripa, fatta i, fatta. (Hon) räckte sina små hender åth Cobalo, som henne på andra sijdan angreep och öffver becken halp. U. Hiärne Vitt. 30 (1668). Emedan Fingren stode styfwa på honom, och han altzingen Macht hade nogot at angripa. Rel. cur. 189 (1682). Rüdling Suppl. 325 (1740). Schultze Ordb. 1624 (c. 1755). — särsk.
a) abs.: gripa tag. (Sköldemärket bestar af ett träd, hvaremot) ett förgylt lejon sig håller upprätt, angripande med bägge framfötterna. Schlegel o. Klingspor Ättart. 168 (cit. efter RR 1658).
b) [jfr ä. t. einen missetäter angreifen] häkta, fängsla, gripa, arrestera. Stiernman Com. 2: 55 (1636). Kongl: Maij:tz allernådigste Ordre, att angripas skulle Studenten Olaus Jonæ som .. Jöran Sparres dotter kränckt hafwer. E. Sparre i HSH 31: 161 (1663). Serenius (1734, under attach).
c) i bild. Eder är nogsambt kunnogt, hwad store och wichtige Orsaker wij hafwe hafft, wåre Wapne emoot Konungen i Påhlen til at angripa. N. Av. 22 Nov. 1655, nr 2, s. 3; jfr GRIPA (till vapen). Hoos .. Stadzens Magistrat (förspörjes) en stoor perplexitet .. och weet man nu inthet hwilken ändan man skal angrijpa. Därs. 24 Jan. 1656, nr 2, s. 4; jfr 5.
2) mek. öfva omedelbar mekanisk inverkan på. Den angripande längden hos stålets skärande kant. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1873, s. 231. Zidbäck (1890). Tryckbalken .. har en jämn lutning af 6 mm på hela balklängden, i ändamål att stansarne, som alla äro sinsemellan lika långa, successivt (skola) angripa (tunn-)bandet. På så sätt fästes bandet vid sin fria ände redan af den först angripande stansen. Tekn. tidskr. 1893, A. M. s. 38. En i dess (dvs. granitbjälkens) midt angripande cirkelkraft .., hvars angreppssätt tillåter antagandet af jämn lastfördelning öfver bjälkens bredd. W. Carling Därs. 1897, A. B. s. 135.
3) (†) innefatta, inbegripa? Unitas eller ett, är 6 reesor angrijpit vthi 6. Hortulanus B 5 b (1674; sannol. felaktigt).
4) tillgripa, taga till, gripa till; i sht med afs. på sådant, för hvars användande man hyst l. bort hysa betänkligheter.
a) (†) med afs. på utvägar o. d., i sht nödfallsmedel. L. P. Gothus Com. 123 (1613). (Därför) behöffdes sigh wijszligen föresee hwad til rådz angrijpandes worde. Girs G. I:s hist. 86 (c. 1630). Spegel Oliv. B 4 a (1675). Då angripes det sista räddningsmedlet för Skeppet, som är at kapa Masterne öfver bord. Pihlström 1: 356 (1796).
b) [jfr t. das kapital darf ich nicht angreifen] med afs. på egendom.
α) (mindre br.) om besparad egendom; för nutida uppfattning anslutande sig till 6. Då .. Chios .. afföll, måste man tvertemot lagen angripa den förut reserverade sparpenningen. Palmblad Fornk. 2: 541 (1845). (Statsbristen hade) blifvit utjämnad .. genom angripande af tillgängliga besparingar. Forssell Stud. 2: 240 (1880, 1888).
β) (†) i annan anv. Civ. instr. 65 (1655). Ther Redarne wilia (för att honorera af skepparen ingångna fraktaftal) affträda Skipet och thes Redskap, thå .. må man theras öffrige Egendom icke angripa. Sjöl. Skipl. 16 (1667). (Om) Bonden .. ey woro (dvs. vore) twungen sin sädh eller annat i otidh at försälja, eller sädeskornet at angripa. Hiärne Anl. 323 (1706). (Rådsherrarna) skulle .. anklagas .. för det at de .. angripit Kronans medel. Lagerbring Hist. IV. 2: 69 (1778). jfr: (Då skada uppkommit å gods, hvarför skeppare eger svara) må man .. först låta angripa Skiparen sielff och all hans Egendom, men ther thet ey tilreckte, thå sökia thet vth aff sielffwe Skipet och thess Redskap. Sjöl. Skipl. 15 (1667).
5) [jfr t. ein werk angreifen] gripa sig an l. taga i tu med, företaga.
a) (numera föga br.) gripa (verket l. saken) an; för nutida uppfattning nära anslutande sig till 6. Schroderus Liv. 153 (1626). Då angrep Inge värket med alvar. Dalin Hist. 2: 46 (1750). När then anklagade .. nekar och vil ej bekänna, bör Domaren på annat sätt angripa saken. Nehrman Pr. cr. 158 (1759). Med kraft och beslutsamhet angrep den nyss tillsatta regeringen sitt verk. Carlson Hist. 2: 124 (1856). Hvarför saken ögonblickligen angreps. Fahlcrantz 2: IV (1864). — nära anslutande sig till 1. Angripa saken på rätta ändan. Humbla 369 (1740).
b) (†) i allmännare anv. G. I:s reg. 6: 28 (1529). Lärer .. at öfwa och vthi edert heele lefwerne angrijpa thet edher Hedersampt och berömlighit wara kan. Girs Edelh. F 7 a (1627). Mitt kall wil jagh angripa. Ps. 350: 6 (1695); jfr Bellman 5: 64 (c. 1775). Angelägne om at bygga sina nya äröfringar på en fastare och beständigare grund; angrepo de (dvs. romarna) verldenes underkufvande på et helt nytt .. sätt. Botin Hem. 2: 41 (1756, 1789). Flere auctorer, som angripit detta ämne, hafva calculerat fästningsmurars styrka, på hypothetiska grunder. A. Sjöberg i VetANH 18: 146 (1797). För att arbetet måtte samtidigt kunna angripas på flera punkter. Cygnæus 6: 266 (1853; med afs. på ett biografiskt lexikon).
6) [jfr t. den feind, die festung angreifen] anfalla, göra angrepp på, attackera. Angrijpare, Aggressor. Lex. Linc. (1640). Det är egentligen ingen strid, der den angripande .. ej gör annat än slår, och den angripne ej gör annat än faller. Tegnér 3: 556 (1820).
a) i eg. bet., i fråga om yttre fysiskt våld; jfr ANFALLA 1 a. G. I:s reg. 9: 23 (1534). The hempnadhes på fiendanar, aff hwilkom the angrepne wordo. Syr. 46: 2 (Bib. 1541). (De) Turkiske Christne .. (hade) til lösn Jesus, hwilken dhe vthi angripandet twenne gånger åkallade. N. Av. 24 April 1656, nr 2, s. 1. Riks-föreståndaren .. angrep Slottet med sådan häftighet, at Trollens egit folk nödgade honom at upgifva det samma. Celsius G. I:s hist. 33 (1746, 1792). Harald .. angrep .. (Danmark) med en stor flotta. Dalin Hist. 2: 7 (1750). (Hundarna) angripa de största djur. Retzius Djurr. 37 (1772). Med pistolerna nedsköt Karl Gustaf .. två bland sina angripare. Fryxell Ber. 11: 166 (1843). Man har .. iakttagit, att de (dvs. flädermössen) ej angripa insekter, som sitta stilla eller gå. Nilsson Fauna 1: 7 (1847). Håkan Jarl är den angripne, som försvarar sig. Svedelius Norge 45 (1866). (Försvarstrupperna) bragte angriparena att vika. L. Mechelin i Finland 82 (1893). — (†) med dativ. Intentare manus alicui .. Angrijpa enom, bära händer på en. Lex. Linc. (1640). — (mindre br.) om naturkrafter. Skeppen blefvo af en heftig storm angrepne. Celsius G. I:s hist. 536 (1753, 1792).
b) [jfr t. einen mit worten angreifen] i fråga om angrepp i tal o. skrift: gm klander, motskäl o. d. söka nedsätta (ngn l. ngt) l. söka beröfva (ngn l. ngt hans l. dess) auktoritet; söka vederlägga (en person, en teori); kritisera; söka få (ett rättsförhållande, en institution osv.) afskaffad(t); jfr ANFALLA 1 b. HSH 15: 80 (1591). (Sigismund) hafwer .. med sine smäde-skriffter .. mig, sampt alle som fäderneslandet wäl mena, angripit till heder och goda rychte. Gustaf II Adolf 148 (1617). Min owän hafwer så hårdt angripet min ära. Spegel Pass. 333 (c. 1680). Hans (dvs. D’Alemberts) seder och hans uppförande, allt klandrades, allt angreps. Rosenstein 1: 110 (1787). Är det sannt, är det osannt? på denna fråga beror värdet af all angripelse. Thorild 3: 79 (1791). Hume angriper flera af de metaphysiska begrepen. Höijer Skr. 1: 112 (1797). Aldrig angrep han (dvs. Rousseau) något missbruk, utan att tillika framställa förbättringen. Leopold 5: 417 (1802). Författaren var och förblef en feg angripare. Wallmark Resa 155 (1832). Hertigen angrep Sparre med häftiga ord. Svedelius i SAH 46: 233 (1870). En af mina hätskaste angripare i första kammaren. De Geer Minnen 2: 63 (1892).
c) i annan bildl. anv. (jfr 4 b α, 5 a samt 8 a). Vissa missgierningar angripa begge thessa höga Rättigheter. Nehrman Inl. t. jur. cr. 146 (1756). Då brottet omedelbart angrep staten. Strinnholm Hist. 3: 632 (1848). Se till, om din lära angriper det onda i dig och världen vid roten, eller om den icke smickrar och smeker det onda. Rudin 3 Evigh. 1: 513 (1881, 1895).
7) utöfva frätande l. nötande l. i allm. mekaniskt minskande inverkan. — särsk.
a) i fråga om fysisk inverkan. Med denna knif undersöker man graden af hårdhet hos kropparna, om de mer eller mindre lätt repas af stålet eller deraf icke angripas. Berzelius Blåsr. 41 (1820). En hård hinna af stål, som ej angripes af filen. J. D. Leufvenmark i AHB 45: 26 (1870, 1874). Emedan de (dvs. ett visst slag af skalmaskiner) skarpare angripa säden. Tekn. tidskr. 1874, s. 74. — abs. Slipstenar .., hvilka äro mycket varaktiga samt angripa väl och lätt, utan att frambringa repor. C. A. Ålander i AHB 131: 100 (1887); jfr 2.
b) i fråga om kemisk l. upplösande inverkan: tära på, fräta på, upplösa; äfv. allmännare: (gm kemisk förändring) skada. Angripas af rost. (Vinättika) angriper .. och löser Zeoliten. A. v. Swab i VetAH 19: 284 (1758). Några färgor, t. ex. coccionell, angripas icke af svafvelsyrlighet. Berzelius Kemi 1: 422 (1817). Väl kan i trädets stam märgen vara angripen af röta och förstörd, men trädet ännu någon tid fortfara grönska och blomma. Fries Utfl. 1: 13 (1843). Är (det döda) djuret ej alltför mycket angripet af förruttnelse, (så användes dess kött). Fries Grönl. 85 (1872); jfr α. Syror i bläcket angripa stålpennorna. R. In de Bétou i AHB 122: 4 (1885). Vid vanlig temperatur angripes tenn föga af luft och vatten. Cleve i NF 16: 4 (1892). — särsk. i p. pf. ss. adj.
α) om kött l. i allm. matvaror: i ett tillstånd af börjande förskämning, ankommen. Köttet är något angripet. Linder Surbr. fråg. 39 (1718). Dalin (1850). Björkman (1889). jfr: Passivet, Angripas, har, utom de öfriga bemärkelserna, särskildt den af: Skämmas, taga skada, såsom frukt. Almqvist (1842).
β) i annan anv. Styckena (af porfyren) äro på ytan ofta starkt angripna, med en ljus, gråaktig vittrings-skorpa. Hisinger Ant. 6: 11 (1837).
c) i fråga om vissa insekters o. d. åverkan. De myror, som anlägga sina boningar i ved, utvälja sådana träd, som redan äro angripna af insektlarver. Thorell Zool. 1: 276 (1860). För att hindra mal att angripa tyg och filt (i ett piano). Malmsjös priskurant 8 (1898). — närmande sig 6. The (dvs. bufflarna) .. blifwa mycket angrepna aff Ijglar. Kiöping 96 (”69”) (1667).
8) om sjukdomar o. sjukdomsorsaker.
a) anslutande sig till 6: slå sig på, träffa, gripa, drabba, hemsöka; i sht i pass. Een innerlig (dvs. invärtes) förborgat Feber .., som Gambla såwäl som Unga angrijper. Lindh Husapot. 102 (1675). Bör en Mieltsiuker öfwergifwa Brunnen, om han blifwer ther wärre angripen? Linder Surbr. fråg. 33 (1718). (En) sjukdom som til största delen angrep allenast det gemenare folket. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 236 (1736). De sjukdomar, som angripa ögonvrå(r)na. C. F. Ribe Præs. i VetA 1748, s. 14; jfr b. Blott tu år gammal, hade han angripits af en svår sjukdom. Atterbom Siare VI. 1: 253 (1852). Den venstra halfvan af hufvudet angripes oftare (af migrän) än den högra. A. Levertin i Ill. hels. 455 (1889). jfr: Ett contagium .., hvaraf .. så väl (patienter) .. som .. betjening och studerande angrepos. Huss Typhus 6 (1855). jfr äfv.: Liqveuren angrep hufvudet och mannen gek sjuk hem. SP 1780, s. 219. — i bild. Vi (äro) alle, mer eller mindre, af Äre-febren angrepne. Tessin Bref 1: 329 (1753); jfr b. Svärmeriets farsot / Angriper helst det heta ungdomsblodet. Stagnelius 1: 533 (1821).
b) [jfr t. kleine schrift greift die augen an] anslutande sig till 7 b o. c, i sht om kroniska l. tärande sjukdomar o. deras orsaker: tära på; äfv. allmännare: åstadkomma ett (i sht varaktigt) sjukligt tillstånd i, skada, afficiera; i sht med sakobj. Nattarbete angriper nervsystemet. Humbla 98 (1740). (Werthers tungsinthet) kunde .. icke annat än slutligen äfven angripa och oroa Lotta. Weste Werther 112 (1783, 1796). Nattvak, sorg angripit mig. Börjesson E. XIV 100 (1846). — i bild. Der är rätta sjukan, som häftigt angriper och förtärer lifsandarna samt dödar et samfunds trefnad och välstånd. Höpken 1: 169 (1740). — särsk.
α) i p. pf. ss. adj.: skadad, sjuk, medtagen. Hans lungor äro redan starkt angripna. Äfven hännes förstånd (har) varit angripet. Hallenberg Hist. 2: 595 (1790). Som lefvern är bestämdt angripen, så är ingen säkerhet för framtiden. Tegnér Bref t. Wingård 14 (1830). Kejsarens helsa hade vid flera tillfällen .. varit hårdt angripen. Böttiger i SAH 39: 213 (1864). Två .. af manskapet, voro .. angripna af skörbjugg, men kommo sig. Nordenskiöld Vega 1: 290 (1880); jfr a. Om .. prästen .. finner, att .. det angripna stället visar sig djupare än den öfriga huden på kroppen, så är han (dvs. den sjuke) angripen af spetälska. 3 Mos. 13: 3 (öfv. 1893). bildl.: Det .. ännu af sentimentalitetens gift icke angripna hjertat. Hwasser V. skr. 2: 275 (c. 1845).
β) (föga br.) i p. pr. ss. adj.: ansträngande, påkostande. Inom få dagar blef det mig redan angripande att gå uppför en trappa. Fahlcrantz 4: 207 (1836, 1865). Snellman El. kurs. 1: 16 (1837).
9) [jfr t. sich angreifen] (†) refl.: gripa sig an, anstränga sig (fysiskt l. ekonomiskt), taga sig när. Påfven medh alle sine Andelige will sigh sielff angrijpa, och adsistera Konungen i Pohlen medh Penningar. N. Av. 25 Dec. 1656, nr 2, s. 3. Alldenstund åthskilliga af oss (dvs. den finska adeln) icke förmåt, ehuru högdt de ock hafva sig angripit, att afbörda sig dessa åhrens hemmans- och folckzcontributioner. 2 RARP 5: 724 (1726). Hon har angripit sig för mycket i dans. Möller (1790). Heinrich (1814). — närmande sig bet.: anfäkta sig. Höre man blott huru Leonora, Fieskos gemål, angriper sig, under .. revolutionslarmet. Leopold 5: 75 (1801).
Spalt A 1433 band 1, 1898