Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANALEKTER an1aläk4ter, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. analecten, fr. analectes, eng. analects, af lat. analecta, gr. ἀνάλεκτα, pl. n. af vbaladj. ἀνάλεκτος, till ἀναλέγειν, plocka]
(mindre br.) valda stycken (af en författare, ett tidehvarfs litteratur osv.). Conv.-lex. (1821). Dalin (1850).

 

Spalt A 1240 band 1, 1898

Webbansvarig