Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANAKORET an1akωre4t l. 0104, l. -år- l. -or-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. anachoret, fr. anachorète, af senlat. anachoreta, af gr. ἀναχωρητής till ἀναχωρεῖν, draga sig tillbaka]
1) hist. person (i sht i den österländska kyrkan), som af religionsskäl dragit sig tillbaka i enslighet för att egna sig åt ett strängt botgörarlif; eremit. O. Petri Klost. A 3 b (1528). Anjou Kyrkohist. 34 (1842, 1867). Ett folk, som .. visst ej lefde som anakoreter. Strandberg 4: 20 (1857; om den gr. gudaskaran); jfr 2. Heidenstam Vandr. 34 (1888).
2) i allmännare, mer l. mindre bildl. anv.: enstöring o. asket. Stänga in sig och blifva anachoret. SC 3: 38 (1822).
Ssgr: ANAKORET-GROTTA10— l. 0103~20. Ebers Homo sum 184 (1878, 1883).
-SÄNG~2. Atterbom Minnen 527 (1818).

 

Spalt A 1239 band 1, 1898

Webbansvarig