Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALLONGE aloŋ4ʃ, r. (f. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. allonge, af allonger, förlänga, af lat. allongare, af longus, lång; jfr t. o. eng. allonge]
eg.: förlängning, skarf, tillsats. Dalin (1871).
I. [af fr. allonge] (†) kvinnlig hufvudprydnad, gjord af silkesfransar, band, spetsar l. flor, hvilken sättes på blotta håret l. på hufvudbonaden. Böneskr. t. moden 4 (1775). — jfr ALLONGEPERUK.
II. [jfr t., fr. o. eng. allonge] handel. ett stycke papper, som vidhäftas en växel, hvars baksida icke har plats för flere namn. SPF 17: 53 (1858). Nisbeth Handels-lex. (1866). NF (1875). jfr: Allong, (finska) alonki. Sv.-fin. lagt. (1883).

 

Spalt A 1061 band 1, 1898

Webbansvarig