Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALLER- al1er-, äfv. (mera emfatiskt) al4er, ngn gg al4er- l. al3er~ (a´ller Weste), adv. l. prefix, numera alltid sammanskrifvet med tillhörande ord.
Ordformer
(ald(h)er HSH 23: 62 (1525), Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 28 (1614))
Etymologi
[fsv. aller, alder, liksom d. aller af mnt. aller, alder, t. aller, gen. pl. af all, använd ss. förstärkningsord vid superl.]
(nästan † utom i a, b, d, e, f) = ALLRA. Med thet allerförste. G. I:s reg. 7: 15 (1530). Hans K. Maietz andtwardade .. sine Konglige Crona och Spijra, sin aller elskeligeste käre her Son, .. Her Erich. Svart Är. 85 (1560). Aller senest innan fäm vekur dagh. RA 2: 1 (1561). The allerkosteligaste historier. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Konung Gustaff .. skreff (ärkebiskopen) på thet allerwänligste och kärligste til. Tegel G. I:s hist. 1: 69 (1622). Det allerskönste Verginske Taback, som i staden / Fins. Stiernhielm Herc. 234 (1668). En Mössa efter allernyaste sättet. Dalin Arg. 2: 26 (1734, 1754). Min herre, det är konungens allerljufvaste välbehag och affektion. Hagberg Shaksp. 6: 236 (1849; arkaiserande). — efter obest. artikel. At göra itt aller starkeste Clisteer. B. Olavi 53 a (1578). — särsk.
a) [efter t. allerhöchstderselbe] (numera nästan bl. skämt.) allerhögstdensamme101040 l. —32, äfv. 40 4 032, sällan 103~020, användt ss. pron., eg. syftande på regerande furstlig person. En Kejsare i Österrik / blef död .., / och allerhögstdensammas Lik / blef till beskådning stäldt. A. G. Silfverstolpe Skald. 274 (1810, 1814). Crusenstolpe Mor. 1: 92 (1840; om Belsebub). jfr: Ett personalpronomen af ännu förnämligare qvalitet än samma och densamma är det enkom åt regenten förbehållna högstdensamme, eller än mera imposant allerhögstdensamme. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 386 (1891).
b) (mindre br., numera mest skämt.) i uttr. (på) allerhögsta (1032 l. 1040, äfv. 4010) ort, sirlig omskrifning för: (hos) den högsta myndigheten (konungen, kejsaren o. d.). (Denna) meningsyttring .. ådrog sig uppmärksamhet och ogillande på allerhögsta ort. Lundin G. Sthm 464 (1881). NF 15: 992 (1891).
c) (†) allerkäraste. jfr ALLRA f. — särsk.
α) allra käraste, allra mest älskade. Hiertans allerkäreste fröcken. Gustaf II Adolf Skr. 579 (1613); jfr β. — jfr ALLRA f α.
β) käraste, (högt) älskade. Min allerkäraste Karin. M. Leijonhufvud i HSH 4: 135 (1567). Mellin Nov. 1: 382 (1830; arkaiserande). — jfr ALLRA f β.
γ) (öfvermåttan) älsklig l. söt. Jag kallade .. våra Coquetter allerkäraste Creatur. Dalin Arg. 1: 209 (1733, 1754). — jfr ALLRA f γ.
d) [efter t. allergnädigst] allernådigste10302 l. 10400, äfv. 40 302 l. 40 400 l. 30~200, ss. adv. allernådigst1032 l. 1040, äfv. 40 32 l. 40 40 l. 30~20. eg. epitet till furstliga personer l. användt med afs. på deras (ämbets)handlingar. — jfr ALLRA h.
α) kansl. numera nästan bl. i riksdagens talmäns allokutioner till konungen. K. m:t tiill Suerig mijn allernadigiste Herre. G. I:s reg. 9: 180 (1534). Wår allernådigeste Herre och Konung. P. Kenicius i Handb. 1614, Dedik. 1 b. Stormächtigste Fröken, Allernådigste Drottning. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Stormächtigste Allernådigste. Är ett prædicat som allena tilkommer Konungen och Drottningen. Biurman 63 (1729). Med Kongl. Maj:ts Allernådigste tillstånd. DA 1824, nr 8, s. 2. Riksdagens skrifvelser till Kungl. Maj:t erhålla af forno följande öfverskrift: ”Stormäktigste Allernådigste Konung!” hvilket synes temligen oegentligt. A. Gumælius Motion i 2 kam. 1882, nr 118. Allernådigste Konung, Eders Majestät! 1 kam. prot. 1897, nr 1, s. 8 (i talmannens tal vid riksdagens öppnande). Anm. Öfverskriften Stormäktigste Allernådigste Konung fastställdes för riksdagens skrifvelser till konungen gm riksens ständers beslut af år 1719 o. utbyttes mot Till Konungen gm riksdagsbeslut af år 1882. I ämbetsskrifvelser till konungen, där den utan reglementarisk föreskrift varit bruklig sedan gammalt, infördes öfverskriften Till Konungen gm kungl. kungörelse af den 20 Okt. 1882 (SFS 1882, nr 47). — I Finl. brukas fortfarande i skrifvelser formeln Stormäktigste, Allernådigste Kejsare och Storfurste. Bergh Jur. bitr. 187 (1883).
β) skämt. De härvarande allernådigsta kongl. barnen. Tegnér 5: 29 (1803). Vår Allernådigste mottog mig med särdeles nåd. Palmblad Nov. 4: 4 (1851; om kungen). — i utvidgad anv. Allernådigsta! fläta mina tårar i sin chinjong. Bellman 5: 351 (c. 1780).
e) [efter t. alleruntertänigst; jfr d. allerunderdanigst] (numera nästan bl. skämt. utom i Finl., fordom kansl.) allerunderdånigste1030~200, äfv. 1010400 l. 40 30~200, ss. adv. allerunderdånigst1030~20, äfv. 101040 l. 40 30~20. underdånigst(e). Till .. Konungen eller Drottningen .. (brukas i bref-)Under-Skriften .. Eders Kongl. Maj:tz Allerunderdånigste och troplichtigste undersåte. Biurman 67 (1729). Jag tackar Hans Kongl. Maj:t .. allerunderdånigst. Dalin Arg. 2: 448 (1734, 1754). Westerberg Brefst. 19 (1843). SAOB (1870). Bergh Jur. bitr. 188 (1883). — (†) utan ändelse i best. anv. Med allerunderdånigst bön. S. Leijonmark (1689) hos Schönberg Bref 3: 107.
f) (numera nästan bl. skämt.) allerödmjukaste 100302 l. 100400, äfv. 103~200, ss. adv. allerödmjukast 10032 l. 10040, äfv. 103~20. allra ödmjukast(e). Alleräller all-ödmiukast. Tiällmann Gr. 193 (1696). Eders Kongl. Höghets Underdånigste och Allerödmiukaste tienare. Biurman 68 (1729). Jag vågar derför hos Ers Excellens allerödmjukast anhålla. Tegnér 5: 117 (1817). Om jag får taga mig den dristigheten, så tackar jag allerödmjukast. Topelius Vint. I. 1: 219 (1859, 1880). Hahnsson (1884). jfr: Allerödmiukaste borde väl på Svänska rätt skrifvas alldraödmjukaste; men det förra synes hafva vunnit hos oss burskap. Hof Skrifs. 255 (1753). jfr äfv.: Utij allermiukaste ödmiukheet. Landsm. XI. 1: 109 (i handl. af 1701). — jfr ALLRA i.
Anm. 1. Mera tillfällig är den föråldrade anv. af aller ss. förstärkande ett adj. i positiv [jfr mnt. de alder reyne]. Aller älskelige Fröken. Gustaf II Adolf 580 (1614); jfr c. Bondeståndet .. hembär Eders Exc(ellens) .. en allerödmiuk och skyldig tacksäijelse. 2 RARP 5: 529 (1727); jfr f. — jfr ALLRA anm. 2.
Anm. 2. I åtskilliga af ofvan anförda uttr. (jfr särsk. de från kanslistilen härrörande allernådigst, allerunderdånigst) yttrar sig beroendet af t. (direkt o. gm d. förmedling) ej blott i anv. af det t. aller för det sv. ALLRA, utan jämväl i superlativernas bildningssätt. jfr Rydqvist SSL 2: 469, Hist. språkf. 20.

 

Spalt A 996 band 1, 1898

Webbansvarig