| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVÄNJA a3v~vän2ja (a`fvänja Weste), v. -er, -vande, -vant, -vand (se för öfr. VÄNJA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lex. Linc. (1640), Ekblad (1764), under absvetudo)), -VÄNING (†, D. Schultz Intr. i VetA 1760, s. 18, 19), -VÄNJNING.
om handlingen att vänja ngn l. ngt från ngt.
1) [fsv. afvänia; jfr d. afvænne osv. (se ofvan); jfr äfv. eng. wean] med afs. på spädt barn l. djur: vänja (det) från att di; aflägsna l. afskilja (det) l. låta (det) afstå (från modersmjölken, bröstet osv.). Abraham giorde itt stoort (gästabud) .. then daghen tå Isaac affwandes. 1 Mos. 21: 8 (Bib. 1541). Affwandh Grijsz. Lex. Linc. (1640, under delicus). Det (dvs. barnet) bör .. småningom afvänjas. Rosenstein Barns sjukd. 17 (1771). Bönderna afvande sina barn ej förr än de voro två à tre år gamla. Lovén Folkl. 192 (1847). Kjellberg i NF (1875). Efter afvänjningen släppes han (dvs. kalfven) .. ut på bete. Juhlin-Dannfelt 274 (1886). — särsk.
a) (†) med prep. af. Them affwandom (dvs. dem, som äro afvanda) aff miölkenne. Es. 28: 9 (Bib. 1541).
b) med prep. från. Du Moors-Grijser (Cupido), / Du äst nappast afwänd än från Tissarne (dvs. bröstet). Stiernhielm Cup. intr. 8 (1649). Afvänja Lammen ifrån pattningen. Hastfer 86 (1752). De Föl, som .. skola afvänjas ifrån Moderen och lära at äta Hö. Hush.-bibl. 307 (1755). Då barnet var afvandt från mjölken. Palmblad Fornk. 1: 110 (1843). Lindqvist i NF 5: 1140 (1882).
2) i annan anv.
a) med enkelt obj.: vänja (ngn l. ngt från ngt).
α) om handlingen att föranleda l. förmå ngn att afstå från ngt, hvarvid han varit van, i sht från en dålig l. oriktig vana. Desvefio .. Affwänias. Lex. Linc. (1640). Vngdommen (skall) .. afwänias ifrån Lättian. RARP 3: 263 (1642). Om Nationen .. afvandes från sin förderfliga yppighet. Järta i LBÄ 33—35: 202 (1800). Man försökte fåfängt att afvänja honom från hans oordentliga lefnadssätt. SAOB (1870). Köpmännen från Gotland .., hvilka .. genom sin företagsamhet .. afvande .. slaverna från långväga färder. Hjärne i NF 14: 1548 (1890); jfr β. jfr: Afvänja en hund från sig (dvs. från att följa en ss. sin herre). Schulthess (1885). — refl.: afstå (från ngt, hvarvid man varit van); frigöra sig (från en vana). Lex. Linc. (1640, under dissuesco). Några dagar behöfs vist at afvänja sig på. Livin 132 (1781; i fråga om öldrickande). A(fvänja) sig ifrån tobak, ifrån att tugga tobak. Dalin (1850). Björkman (1889).
β) om handlingen att låta ngn l. ngt upphöra att hafva erfarenhet af l. i ngt, hvarvid han l. det varit van(t) l. att göra ngn l. ngt ovan(t) vid ngt; i sht i pass.: afvänjas l. bli afvand från, bli ovan vid. Mitt hufvudh (har) nu .. blifvit så afvandt, at dhet svårligen kan (tåla peruker). Carl XII Bref 165 (1717). Stillasittande folk, afvanda från örligets mödor. Adlerbeth Æn. 191 (1811). Afvänd (dvs. -vand) som jag .. var, från att få smör. Kræmer Span. 61 (1860). (De romanska orden) afvänja örat från en rent svensk språkklang. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 515.
b) med dubbelt obj.: föranleda l. förmå (ngn) att afstå från (ngt, hvarvid han varit van), vänja (ngn) från (ngt); refl.: (småningom) aflägsna (ngt) ur sin vana, bortlägga. — sakobj. är
α) (numera knappast br.) sbst. l. pron. Till thes barnsens odygd them afwänies. Gustaf II Adolf 165 (1617). Jag har afvandt honom thet. Lind (1749). — refl. När .. (utrikes resande) komma heem, kunne de ej afwänja sig många ordesätt. Columbus Ordesk. 7 (1678).
β) (föga br.) inf. med att. (Sigrid Storråda) ville afvänja Små-Konungar, at .. fria til den, som var bättre än de. Dalin Hist. 1: 606 (1747). — refl. Om han (dvs. dalkarlen under goda år) .. afvant sig att äta .. hafverbland-kakan. Halldin i LBÄ 32: 79 (1793, 1799).
Spalt A 776 band 1, 1898